I dagens Kristianstadsbladet finns en intervju med Svante Körner. Det är Sune Johannesson som träffat honom på Café Lundagård. Nu blir Svante världsberömd nästan ända till Småland. Heja Svante! Glöm inte att det var Tjörnarpsbloggen som upptäckte dig 
|
|||||
|
Häromdagen råkade jag passera den idylliska Åkervägen och upptäckte då – som jag trodde – ett försäljningsstånd, med två svenska flaggor och några föremål på en träställning. Men se – det var något helt annat, nämligen hundbajs till avhämtning för de hundägare som underlåtit att plocka upp hundskiten på gatan. Uppenbarligen är det någon som tröttnat på att ständigt riskera att trampa i hundbajset. Denna risk finns lite varstans i Tjörnarp. I Tjörnarp finns 258 hundar registrerade, vilket motsvarar nästan lika många hundägare. De flesta hundägare har förhoppningsvis begripit den självklara plikten, att plocka upp föroreningar från sina hundar. Men inte alla, tyvärr. I tätorten Höör gäller sådant upplockningstvång enligt ”Allmänna lokala ordningsföreskrifter för Höörs Kommun”. Man hade förväntat sig att en sådan föreskrift inte skulle behövas i Tjörnarp, men om denna nonchalans fortsätter kommer Tjörnarps Sockengille att ta upp frågan om en liknande föreskrift för Tjörnarp. Och då kan det bli böter enligt 20 § lokala ordningsföreskrifter och 3 kap 22 § ordningslagen.
Ett gulnat tidningsurklipp från Mellersta Skåne den 1 juli 1963. Tidningen, som hade ganska stor spridning i Tjörnarp på den tiden, kom att läggas ner drygt 20 år senare (1986). Den stora nyheten var att en nystartad Tjörnarpsorkester med namnet ”Pop Penders kvartett” blivit tvåa vid en orkestertävling i Liarumsskogen. Tjörnarp har alltså stolta musiktraditioner att försvara. Bandet var också under en mycket kort period något av ett husband vid danserna som idrottsföreningen arrangerade på solbryggan . Bakgrunden till orkestermedlemmarnas bistra ansiktsuttryck förtjänar en kommentar. Någon i bandet var klasskompis med en grabb med journalistiska ambitioner som dessutom hade en kamera. Eftersom man i bandet på ett tidigt stadium insåg betydelsen av PR, bad man honom att skriva en säljande artikel med bild. Efter plåtningen fick bandet uppmaningen ”gör lite grimaser så jag kan ta slut på filmen”. Detta var alltså långt innan digitalkameran ens fanns i fantasivärlden. När så filmen var framkallad, visade det sig att alla bilderna utom grimasbilden var felexponerade och endast visade fyra skuggor. Och, eftersom film var förhållandevis dyr på den tiden var det grimasbilden som kom i tidningen. Vad hände med de bistra unga männen när de så småningom blev stora? Jo, Christer Svensson (längst till vänster) blev ingenjör och flyttade ganska tidigt till Laholm, där han arbetade inom mekanisk tillverkningsindustri och IT. Jan-Eddie Wettemark blev också ingenjör och flyttade till Olofstöm och arbete på Volvo. Göran Jönsson blev ekonom i Lund och flyttade så småningom till Stockholm där han arbetade i finansbranschen. Att i Tjörnarp fråga vem den bistre ynglingen längst till höger är, är väl egentligen onödigt. Några år efter att bilden togs blev han Peps Persson med hela svenska folket. /GJ Den stora bagerikoncernen Pågen hette förr Påhlssons. 1878 startade Anders Påhlsson och hans hustru Mathilda ett bageri. Sedan dess har verksamheten vuxit enormt. Den som tog vid efter Anders och Mathilda var sonen Frans. Frans yngre bror Hilbert valde dock ett annat yrke och blev lantbrukare i Tjörnarp. Hilbert Pålsson och hans hustru kom till Tjörnarp 1907 och bodde på Gunnarps Nygård, som då var en av Tjörnarps större gårdar. Han hade släktens entreprenörsanda. Förutom jordbruket drev han torvfabrikation, vilket måste varit lukrativt under första världskriget. För detta köpte han ytterligare en gård med mosse i Karlarp. Nils Nilsson har berättat om denna i boken ”Byar i Tjörnarp”. Hilbert Påhlsson var drivande då elektrifieringen började i orten. I villan vid Gunnarps Nygård hade han kafferosteri. 1925 bar detta det stolta namnet ”AB Svenska Kafferosteriet”. Den sydländskt inspirerade villan ”Vita Svan” söder om Alfreda backe byggdes på en tomt som han köpte 1919.
Hans ekonomi lär senare ha blivit sämre. Det mesta av Gunnarps Nygård såldes i slutet på 20-talet till den statliga Egnahemsnämnden i Kristianstads län. Denna hade i början av 1900-talet till uppgift att dela större jordbruk i mindre, så att fler kunde få ”en egen torva”. Så blev också resultatet. (20 år senare fick lantbruksnämnderna i uppgift att slå ihop mindre gårdar till ”rationella enheter”. Men det är en annan historia.) Villan med kafferosteriet fick också en annan historia. Under kriget 1939-45 fanns här ett hem för judiska flyktingbarn, som flytt undan nazismen. Efter kriget var där ett läger för kvinnor från Norge. Om detta har vi dock redan haft en livlig debatt här på bloggen.
Först lite presentation av nya signaturen GJ: Göran flyttade 1946 som knappt treårig med sin familj till Tjörnarp. De kom att slå sig ner i ett litet rött hus vid något som i dag kallas Kräftstigen där de bodde i 5-6 år. Därefter flyttade familjen till en nyuppförd villa vid norra järnvägsövergången där hans far sedan några år drev Holger Jönssons mekaniska verkstad. Göran var mycket aktiv i uppbyggandet av Tjörnarps scoutkår innan musikintresset tog överhand. Han och tre andra Tjörnarpsgrabbar startade ett band, Pop-Penders, som hade en hel del lokala framgångar. (Mer om detta senare.) Göran pluggade ekonomi vid Lunds Universitet och hamnade senare på Konsumentverket och Finansdepartementet. Under slutet av 90-talet dök han då och då upp i TV-rutan och i radion som expert på bankfrågor. Göran bor idag i Stockholm och är alltså vad vi kallar ”hjärtboende” i Tjörnarp. Men cirkeln verkar sluta sig för nu kröner han alltså karriären som limerickredaktör på Tjörnarpsbloggen, och det står väl inte länge på förrän återstoden av människan också dyker upp här. Välkommen! Två bilder till från glasplåtsamlingen. Är detta möjligen tegelugnen?
I Hans-Ivars tidigare inlägg om Alfred Johansson och Alfredabacken, så nämns också sonen Oskar Alfredsson. Oskar var en mycket omtyckt lantbrukare i Gunnarp, som med hästen Amalia och en bolstervagn utförde alla sorters körslor (transporter) för Tjörnarpsborna. Ena dagen forslade han småskollärarinnans orgel till prästabonastället, när där ordnades tillfällig undervisning under småskolans reparation. Nästa dag körde han hem spillved som fina damen Selma Thorill samlat i Bokskogen. En annan dag levererade han ett lass gödsel till någons trädgård, allt i samma bolstervagn. För dessa små körslor fick Oskar någon enstaka krona. Men en gång tjänade Oskar en betydande extraslant på ett märkligt sätt. Oskar hade en länge tid retat sig på att några grenar växte ut över vägen till hans gård och grenarna rev av höet från hans hölass. Oskar bad ägaren till skogen att såga av de värsta grenarna, men denne nekade till detta. Oskar tog då saken i egna händer och sågade av grenarna. Ägaren till skogen anmälde Oskar till polisen.  Oskar Alfredsson gjorde en bra "affär". Oskar blev då åtalad och stämd inför tinget, som var Västra Göinges Häradsrätt i Hässleholm. Häradsrätten reste till Tjörnarp och höll förättning på platsen för det påstådda brottet, som troligen rubricerades som egenmäktigt förfarande. Domstolen dömde Oskar till böter. Tjörnarpsborna, som verkligen uppskattade Oskars tjänstvillighet och körslor med Amalia, samlade ihop pengar till böterna. Det insamlade beloppet översteg ”med råge” bötesbeloppet, enligt Oskar, som tyckte att han gjort en av sina bästa affärer rent ekonomiskt. Min broder Bengt och jag, som bodde på gamla telefonstationen, där Oskar ofta körde förbi, passade på att få åka hästskjuts med Oskar och hans häst Amalia, som var en vacker skimmel med kuperad ”rumpa”. Vi åkte då efter Amalia i fullt trav vägen ned mot idrottsplatsen och mot Oscars ställe. Det var nedförsbacke och sanden yrde från vägen och hästens hovar. Oskar hade diktat en sång och han sjöng högljutt under färden för sin häst Amalia och för oss: Tjo Amalia väck, väck, väck Amalia är krubbebitare, men jag fann på råd, berättade Oskar en gång. Tjörnarps Väl är en informell mötespunkt för föreningar i Tjörnarp. På måndag 1 mars kl 19.00 hälsas representanter för alla föreningar välkomna till ett möte på Bokhällan. Det går bra att komma mer än en från varje förening, hälsar sammankallande Ann Jönsson. Författaren Katarina Mazetti, skånehistorikern/arkeolog Sven Rosborn och musikarkeologen Cajsa Lund, dessa tre skåneprofiler möts i ett annorlunda program där de berättar och samtalar om Skånes historia förr och nu, ”Upp och ner, bakåt och framåt”. Måndag 1 mars kl. 19.15, på Kulturhuset Anders. Skånska akademin och Höörs föreläsningsförening arrangerar, med anledning av evenemanget och konstverket Skånes mitt som ägde rum/förevisades i oktober -09.
Det blev i stället Vellamo, men den illavarslande profetian höll på att besannas i helgen då is och snö gav flytbastun en farlig slagsida. Isen skruvade obönhörligt ner henne mot Gösahålets djup och det inre av bastun började vattenfyllas. Bastuföreningen försökte avhjälpa krisen genom att flytta om värmestenarna som ligger under aggregatet. Man försökte också såga loss bastun med hjälp av motorsåg, men isen var för tjock. På måndagen ryckte Farmartjänst ut. De slet i fyra timmar och till slut kom flotten loss. Vellamo flyter åter som en kork. Vi gläds med Bastuföreningen över att byns ögonsten räddades. Tjörnarpsbloggen, som (vi också) gärna går till djupet med saker, vill dock erinra om att Vellamo är namnet på havets gudinna, i den finska mytologin. Hon bor tillsammans med sin make Ahti i ett slott på havets botten. Hon längtar kanske hem till mannen? Vi föreslår att Bastuföreningen inför nästa vinter lockar upp Ahti ur Gösahålets djup och låser in honom i bastun, så inte separationen ska utlösa fler dramer. Hälsan i Tjörnarp behöver support, tycks det. Vi har tidigare delat med oss av huskurer mot snuva och förkylning. Här kommer en radikal metod för att dämpa heshet. Allt som behövs är vatten och cayennepeppar. Metoden är en välprövad akutinsats bland storytellers och skådespelare för att rädda kvällens föreställning. Receptet finns här.
/… / Tore Hedin tar fram en brun läderportfölj, precis en sån som min pappa har när han går till läroverket. Men den här portföljen låter lite annorlunda, det kluckar så konstigt ur den på något sätt. ur Svante Körner: ”En sån härlig aptit!” Så här enkelt kan man göra rolig film. Fast det lär ha tagit 3 veckor och 2100 sidor. Lite inspiration för den kommande Bysymfonin! På Alla Hjärtans Dag kvaddade Tjörnarpsbloggen sin 245:a på Karlarpsvägen. Skorstenen hade täppt igen och huset var fyllt av rök. Inget annat att göra än att öppna alla fönster och utrymma huset. Vi satte oss i 245:an och körde panoramavägen längs sjön, från Kyrkbyn mot Karlarp. Man vill ju visa upp det finaste när man har finfrämmande.
Tjörnarpsbloggen får bara konstatera att vi till slut fick Tecknet, så tydligt man kan önska. Vi avbryter alla livsupprätthållande åtgärder för Volvon. Och tackar för dödsrunan som Göran Jönssons empati inspirerade honom till. Och limerickar blir det snart fler av, vänta bara… Kan man printa ut innehållet i Tjörnarpsbloggen för att visa dem som inte har egen dator? Tjörnarpsbloggen vill ändå försöka tillmötesgå alla läsare och inför nu en begränsad service: Alla inlägg om historia av Hans Ivar Svensson kommer hädanefter att sparas i en speciell pdf-fil, som uppdateras kontinuerligt. Länken kommer att ligga här på startsidan, intill ”arkiv”. Pdf:et kan man printa ut i så många ex man behagar – att ge bort, sätta in i samlingspärm eller, varför inte, tapetsera hallen med? Det är fritt fram, med begränsningen att det inte får återpubliceras utan medgivande av Hans Ivar, som har upphovsrätt till texterna. Det är alltså Hans Ivar Svensson, vår eminente historieredaktör, som på detta sätt vill göra sitt både breda och djupa kunnande om Tjörnarpshistorien tillgängligt för så många som möjligt. Hade våra bloggredaktörer haft någon lön så skulle Hans Ivar härmed fått löneförhöjning. Vi tror han nöjer sig med glädjen att få bredda bloggosfären över tid och rum. Den som, papper förutan, redan nu vill se Hans Ivars alla inlägg i ett svep, kan klicka här. (En sådan länk finns f ö för varje författare, i foten under varje artikel.) /cc
Tjörnarpsbloggens uppgift är att göra det lättare att vara Hjärtboende i Tjörnarp – vare sig man har stjärten här eller ej! Idag har Skånska Dagbladet en intervju med Svante Körner med anledning av hans bok Läs artikeln, den är trevlig! Men Tjörnarpsbloggen vill påpeka ett litet missförstånd i artikeln: Bernt Nilsson hade taxirörelsen, och det var hans bror Gunnar som la grunden till Tjörnarpsbuss!
Namnet har den fått efter Alfred Johansson, som en gång bodde i det röda huset till vänster. Han dog 1933. Kanske finns det ännu någon som minns honom. Själv minns jag, att det har sagts att det var en trevlig man. Innan Alfred flyttade till detta hus, hade han en liten gård strax öster om den långt senare byggda väg 23. Det fanns minst 5 barn i familjen. Vår historiker Nils Nilsson berättar att Alfred själv odlade upp gården. Han började med att bo i en jordkula. Sen byggde han hus, gifte sig och odlade ett tunnland för varje barn. Allt enligt sonen Oskar (se nedan) En dotter var Karolina, kallad Lina, Hon gifte sig i Ella med Erik Karlsson och fick två söner Gösta och Gunnar. Den senare var den Gunnar Tjörnebo, som deltog i tre olympiader i 3000 m hinder. Om honom finns det redan ett blogginlägg. En son till Alfred var Oskar Alfredsson, som övertog gården. Han blev välkänd i samhället. Med häst och vagn utförde han körslor åt invånarna. Oskar Alfredsson är värd ett eget blogginlägg. KG har lovat att göra ett sådant. |
|
|
|||
|
Copyright © 2010 Tjörnarpsbloggen - All Rights Reserved |
|||||
Senaste kommentarer