|
|
 Nils Nilsson har fyllt 90 år och firade sin födelsedag med ett välbesökt gästabud på NTO-lokalen i Sösdala. Nils Nilsson är välkänd inte bara i Tjörnarp utan i hela Höörs Kommun och utanför kommunen.
För några år sedan erhöll han Höörs Kulturpris för sina insatser och forskning i nom arkeologi och biologi. Nils stora intresse har varit forntidskunskap och växter både i naturen och i hans välodlade trädgård. Flera av de historiska artiklarna i Sockengillets utgivna böcker har Nils Nilsson som författare.
Nils Nilssons popularitet visades vid födelsedagsfirandet på NTO-lokalen. Merparten av släkten: Syster, 7 syskonbarn och 18 syskonbarnbarn hade samlats och framförde en hyllningssång på 11 verser, som omfattade allt som ”Morbror Nisse” genomfört, t.ex vers 6 som lyder:
En kulturperson utav rika mått – Slitit både med stort som smått – Tegelbruket fick bestå – Brydestuan likaså – Rätt Nisse fick fint pris – Hembygdsvän på alla vis.
Många vänner från Sockengillet, Höörs Församling och NTO deltog också i firandet. Nils Nilsson är fortfarande aktiv trots sina 90 år. Dagen efter gästabudet blev det kanotpaddling med syskonbarnen, nästa dag arkeologi-utgrävning och därefter en tur till fjällen i norra Sverige. Vi önskar Nisse Nilsson lycka till på färden.
 Av släkten fick Nils en fåtölj. Att sitta skönt i - när han får tid.
 För femte året i följd inbjöds Höörs kommunpolitiker och Tjörnarpsborna till politikermöte i Tjörnarps Församlingshem. 13 politiker från nästan alla politiska partierna i Höörs kommun hade hörsammat inbjudan och berättade om respektive partis synpunkter och planer för Tjörnarp och andra orter i Höörs kommun beträffande markplanering, bostadsplanering och servicefunktioner.
 Regionrådet Mats Persson, Regionala Tillväxtnämnden, Region Skåne var särskilt inbjuden för att berätta om projektet Pågatåg Nordost. I Tjörnarp skall förutom stationsområdet med perronger byggas två sidotågspår till en kostnad av 90 miljoner kronor, vilket finsieras av staten och Region Skåne, medan 15 miljoner för stationsområdet finansieras av Höörs kommun. Mats Persson berättade att byggnationen i Tjörnarp beräknas vara klar i december 2013 med tågstart under 2014. Persson berättade vidare om arbetet i Regionala Tillväxtnämnden och om nämndens insatser för utvecklingen i Norra Skåne. Pågatåg Nordost är ett sådant utvecklingsprojekt med tågcentrum i Hässleholm för fem nya Pågatågslinjer, som innebär en betydande kommunikationsförbättring för arbetspendlare och andra resenärer.
 Efter de inledande föredragningarna från region- och kommunpolitiker blev det möjlighet för frågor från det 40-tal Tjörnarpsbor som kommit till politikerträffen.
Läs hela artikeln >>>
Tisdag kväll 20 juli kl 19 är det Sommarkväll vid Ringugnen. Medtag kaffekorg så blir det visning av ringugnen, säckpipa, sång och andakt.
Under dagen är kyrkan öppen och där finns John Follins akvarellutställning med Skottlandstema”Highland Mist”. Kaffeservering och bokbord.
Detta är ett samarrangemang mellan kyrkan och sockengillet.
Var de gamla fotona med bl a Axel och Edith Nilsson ursprungligen kom ifrån, har vi nu fått reda på. Tidskriften SkåneGenealogen har en artikel om det. Det rör sig om en fotograf, Martin Malmqvist, som var verksam i mitten av 20-talet i Höör och tog bilder i socknarna kring Höör. Glasplåtarna hamnade i ett hus vid Åkersberg. Christina och Staffan Nordin hittade dem så småningom och har på senare tid arbetat med att göra iordning dem. En person på kulturnämnden i Höör har digitaliserat dem.
Resultatet kan man se på http://www.merabilder.se/bilder. Där finns 507 stycken. Vid en hastig genomgång kan man finna bilden med bageribilen som nr 100. Nr 101 är en skolbild från 1925 med Anna Bohlander. Nr 103 skulle kunna vara lärarinnan Elisabet Hemberg-Andersson med skolbarn. (Sonen Karl-Georg bör göra en bedömning). Annars har jag inte lyckats känna igen vare sig personer eller miljöer. Men någon annan Tjörnarpsbo kan kanske få en AHA-upplevelse.
Tidskriften SkåneGenealogen ges ut av Skånes Genealogiska Förening (som alltså sysslar med släktforskning.)
 Invid de blivande stationstorget i Tjörnarp har stått en väldig stubbe efter ett gammalt alm-träd. Här var avsikten att en staty, till minnet av den välkände Tjörnarpsprofilen Gustav Andersson, skulle växa fram. När arbetet påbörjades – se bilden – så konstaterades att sprickorna i trädet omöjliggjorde ett fortsatt konstnärligt arbete.
Men, bliven icke besvikna, ordföranden i Sockengillet, Bertil Jönsson, har lovat att konstnären kommer att genomföra arbetet, men baserat på en ekstock. Sålunda kommer en färdig staty av Gustav att finnas på plats på stubben senare under sommaren.
 Tjörnarps Pensionärsförening har under våren genomfört en läsecirkel, som behandlat gamla tiders händelser i byarna kring tätorten. Som en avslutning på cirkeln begav sig några av cirkel-deltagarna till Snapphanedalen, som finns i Prästorp mellan Höör och Tjörnarp i närheten av Sjunnerup. Här besöktes snapphanarnas gamla stenugnar, som finns i branterna ned mot den porlande bäcken, som rinner genom den vackra dalen.
Hela gänget fick plats i ugnen – se bilden till höger. Kanske någon var ättling till de snapphanar som en gång bodde här i området på 1600-talet. Om Du som läser detta skall hitta till platsen, så ska Du leta efter påle 37 på den karta som finns att köpa hos Sockengillet i Tjörnarp (Tfn 62412).
 Här diskuterar färdledaren Sven Nilsson (t.v) med Nils Nilsson, som skrivit om Snapphanedalen i boken om Prästorp. Också denna bok finns att köpa hos Sockengillet. 
Sockengillet har placerat ut stolpar vid alla torpruiner och andra minnesvärda platser. Påle med metallbricka 37 finns vid Snapphanedalen.
En läsare ber om hjälp med information.
Hej,
Undrar om det är någon som kan hjälpa mig. Min mors mormor var född i Korsaröd Torp 1853. Undrar om det finns någon som vet var det ligger/låg. Tittat i boken om Tjörnarp men hittar inte det där.
Eftersom jag håller på men lite släktforsking skulle det vara roligt att veta var torpet låg
Mvh
Yvonne Håkansson
e-post: wonne_9@hotmail.com
 foto: Jörgen Schultz Det eldhärjade huset i Spångahus ska rivas. Trots att brandkåren var snabbt på plats blev skadorna stora. Under de gulmålade eternitplattorna fanns en röd träfasad. Delar av ytterväggen är byggd av kraftiga, liggande trästockar och någon innerväg är av ek.
Huset tycks vara ganska gammalt. Vet någon av Tjörnarpsbloggens läsare något om husets äldre historia?
/JS
 Fägata. Foto: Rickardo Björk Tjörnarps sockengille hade sin traditionella gökotta på Kristi Himmelsfärdsdag. Väderleksutsikterna hade varit dåliga och deltagandet var inte stort. Men vädret blev faktiskt behagligt om än litet grått.
Rickardo Björk förde oss till Torup.
Denna by, sydligast i Tjörnarps socken, utgör ett fantastiskt gammalt kulturlandskap. Mängder av vällagda stengärdsgårdar och fägator omgärdar stenfria åkrar. Man kan inte låta bli att beundra dem som gjort allt detta med sina händer. Något riktigt jordbruk bedrivs där inte nu längre. De flesta fält hålls ännu öppna av betande köttdjur och hästar, men igenväxning pågår på sina ställen.
 "Titta! Va fint! Foto: Rickardo Björk. Med oss var Bertil Samuelsson, som drivit lantbruk i Torup tills för ca 15 år sedan. Han och hans bror Allan hade bl a varit framgångsrika odlare av utsädespotatis. Bertil hade mycket att berätta. Mera om byn Torup finns f ö i boken ”Byar i Tjörnarp” i ett kapitel skrivet av Allan Samuelsson.
Fikapaus hade vi vid ruinerna av ”Gubbahuset” där det bott olika hantverkare tills i början av 1900-talet. En annan ruin, som besöktes, var ”Sjattahusets”. (Den som vet vad en sjatte är kan kommentera. Deltagarna vet.)
Sockengillets gökottor ger lagom doser av kulturhistoria, naturupplevelser, frisk luft och motion. Ta chansen att hänga med ett annat år!
 Morgonfika vid Gubbahuset. Foto: Rickardo Björk. (För tidigt kl 06.00? – Nej! Tänk att ha hunnit med en trevlig utflykt vid 10-tiden, när en del andra just har hasat sig ur sängen.)
 Krybily Krybily är en röd trevlig villa vid sjökanten i Kyrkbyn på vägen mot Karlarp. (En del tror att det är i Karlarp, men det är faktiskt i byn Tjörnarp, alltså Kyrkbyn).
Villan byggdes 1918 för en musikdirektör Ekberg. Cirka 1928 köptes den av civilingenjör Anderson som hade ett företag, A W Andersons patentbyrå. Han gav villan namnet Krybily (”Kryp i lä”) och gjorde den till en semesteranläggning för sina anställda. En tennisbana anlades på en annan tomt. Dessutom köpte han mark på andra sidan om vägen och startade fjäderfäuppfödning. Grannen Sture Thörnquist skötte denna.
Ett fotoalbum som funnits kvar i huset visar glada sommargäster.
Men litet senare skall det ha uppstått en schism inom patentbyrån. Den slutade med att ingenjör Anderson köptes ut av medarbetarna och att han blev av med sitt företag. Sedan stängde han semesteranläggningen. ”Jag drev dem ur Paradiset”, lär han ha sagt.
Krybily använde han sedan bara för egen räkning. Under hans sista somrar på 40-talet lär han ha bott där alldeles ensam. Han dog 1949 och är begravd på Tjörnarps kyrkogård. På sockeln av ett vitt marmorkors står ”Civilingeniören A W Anderson”.
Hans initialer finns ännu kvar i namnet på företaget Awapatent. Enligt hemsidan grundades detta 1897 och är ”ett av Europas ledande konsultföretag inom immaterialrätt med mer än 300 medarbetare i tre länder”. Någonting om A W Anderson själv har jag inte hittat på hemsidan.
 Ingenjör Anderson vid Tjörnarps station
Hemsidan www.lantmateriet.se sysslar inte med lantmat. Men är man intresserad av hembygdshistoria är den mycket matnyttig. Där finns gamla lantmäterihandlingar och kartor. Nedan är en del av en karta från 1883. Den visar området kring stationen.
Järnvägen kom ca 1858, men en station anlades först ca 1875. Då började man också bygga andra hus.
Läs mer om Tjörnarps stationssamhälle 1883.
-
 Foto: Jörgen Schultz
- Ett äldre hus i Spångahus härjades igår av eldsvåda.
Den stora bagerikoncernen Pågen hette förr Påhlssons. 1878 startade Anders Påhlsson och hans hustru Mathilda ett bageri. Sedan dess har verksamheten vuxit enormt. Den som tog vid efter Anders och Mathilda var sonen Frans. Frans yngre bror Hilbert valde dock ett annat yrke och blev lantbrukare i Tjörnarp.
Hilbert Pålsson och hans hustru kom till Tjörnarp 1907 och bodde på Gunnarps Nygård, som då var en av Tjörnarps större gårdar. Han hade släktens entreprenörsanda. Förutom jordbruket drev han torvfabrikation, vilket måste varit lukrativt under första världskriget. För detta köpte han ytterligare en gård med mosse i Karlarp. Nils Nilsson har berättat om denna i boken ”Byar i Tjörnarp”.
Hilbert Påhlsson var drivande då elektrifieringen började i orten. I villan vid Gunnarps Nygård hade han kafferosteri. 1925 bar detta det stolta namnet ”AB Svenska Kafferosteriet”. Den sydländskt inspirerade villan ”Vita Svan” söder om Alfreda backe byggdes på en tomt som han köpte 1919.
Hans ekonomi lär senare ha blivit sämre. Det mesta av Gunnarps Nygård såldes i slutet på 20-talet till den statliga Egnahemsnämnden i Kristianstads län. Denna hade i början av 1900-talet till uppgift att dela större jordbruk i mindre, så att fler kunde få ”en egen torva”. Så blev också resultatet.
(20 år senare fick lantbruksnämnderna i uppgift att slå ihop mindre gårdar till ”rationella enheter”. Men det är en annan historia.)
Villan med kafferosteriet fick också en annan historia. Under kriget 1939-45 fanns här ett hem för judiska flyktingbarn, som flytt undan nazismen. Efter kriget var där ett läger för kvinnor från Norge. Om detta har vi dock redan haft en livlig debatt här på bloggen.
Två bilder till från glasplåtsamlingen. Är detta möjligen tegelugnen?
Ytterligare en bild från samlingen med glasplåtar. Någon som känner igen huset?
I Hans-Ivars tidigare inlägg om Alfred Johansson och Alfredabacken, så nämns också sonen Oskar Alfredsson. Oskar var en mycket omtyckt lantbrukare i Gunnarp, som med hästen Amalia och en bolstervagn utförde alla sorters körslor (transporter) för Tjörnarpsborna.
Ena dagen forslade han småskollärarinnans orgel till prästabonastället, när där ordnades tillfällig undervisning under småskolans reparation. Nästa dag körde han hem spillved som fina damen Selma Thorill samlat i Bokskogen. En annan dag levererade han ett lass gödsel till någons trädgård, allt i samma bolstervagn. För dessa små körslor fick Oskar någon enstaka krona.
Men en gång tjänade Oskar en betydande extraslant på ett märkligt sätt. Oskar hade en länge tid retat sig på att några grenar växte ut över vägen till hans gård och grenarna rev av höet från hans hölass. Oskar bad ägaren till skogen att såga av de värsta grenarna, men denne nekade till detta. Oskar tog då saken i egna händer och sågade av grenarna. Ägaren till skogen anmälde Oskar till polisen.
 Oskar Alfredsson gjorde en bra "affär". Oskar blev då åtalad och stämd inför tinget, som var Västra Göinges Häradsrätt i Hässleholm. Häradsrätten reste till Tjörnarp och höll förättning på platsen för det påstådda brottet, som troligen rubricerades som egenmäktigt förfarande. Domstolen dömde Oskar till böter. Tjörnarpsborna, som verkligen uppskattade Oskars tjänstvillighet och körslor med Amalia, samlade ihop pengar till böterna. Det insamlade beloppet översteg ”med råge” bötesbeloppet, enligt Oskar, som tyckte att han gjort en av sina bästa affärer rent ekonomiskt.
Min broder Bengt och jag, som bodde på gamla telefonstationen, där Oskar ofta körde förbi, passade på att få åka hästskjuts med Oskar och hans häst Amalia, som var en vacker skimmel med kuperad ”rumpa”. Vi åkte då efter Amalia i fullt trav vägen ned mot idrottsplatsen och mot Oscars ställe. Det var nedförsbacke och sanden yrde från vägen och hästens hovar. Oskar hade diktat en sång och han sjöng högljutt under färden för sin häst Amalia och för oss:
Tjo Amalia väck, väck, väck
Med dina skinkor och späck, späck, späck
Sen får du dansa hur du vill
Vill du så tar vi en polka till
Amalia är krubbebitare, men jag fann på råd, berättade Oskar en gång.
Hur då, frågade vi?
Jo, jag tog ett fårskinn och spikade det på foder-krubban med ullen uppåt!!
Hjälpte det?
Nej, Amalia åt upp skinnet och fortsatte att bita i krubban.
Författaren Katarina Mazetti, skånehistorikern/arkeolog Sven Rosborn och musikarkeologen Cajsa Lund, dessa tre skåneprofiler möts i ett annorlunda program där de berättar och samtalar om Skånes historia förr och nu, ”Upp och ner, bakåt och framåt”.
Måndag 1 mars kl. 19.15, på Kulturhuset Anders.
Skånska akademin och Höörs föreläsningsförening arrangerar, med anledning av evenemanget och konstverket Skånes mitt som ägde rum/förevisades i oktober -09.
 ”Klockan tre nästa dag knackar jag på dörren till Tore Hedins kontor. Så hör jag hans röst:
– Stig in!
Tore Hedin tittar först på mig och sen på sitt armbandsur.
– Du är punktlig i alla fall även om du är en tjyv, säger han. Vet du vad detta är?
Det ligger en tjock bok på bordet framför Tore Hedin. Pappa har många böcker därhemma men så tjock som den här är bara en av pappas böcker och den ärvde han när farfar dog. Sten och jag brukar använda den som tyngd när vi tränar våra armmuskler.
– Det är en Karl den tolftebibel, säger jag.
– Du är en skämtare förstår jag, säger Tore Hedin. Men försök inte göra dig rolig på min bekostnad, det kan stå dig dyrt! Det här är Svea Rikes Lag och i den står det att den som ertappas för tjyveri kan dömas till tre års straffarbete. Hur ser du på detta?
När jag inte svarar blir det alldeles dödstyst. Tore Hedin tittar på mig men efter en stund fortsätter han.
– I ditt fall kan det finnas förmildrande omständigheter. Men det beror på dig själv. Eventuellt kan det finnas förmildrande omständigheter. Din ålder till exempel. Hur gammal är du?
– Nio år.
– Och du är inte straffad tidigare?
Jag skakar på huvudet.
– Svara ordentligt när jag förhör dig! Är du straffad tidigare eller inte? Ja eller nej?
/… /
Tore Hedin tar fram en brun läderportfölj, precis en sån som min pappa har när han går till läroverket. Men den här portföljen låter lite annorlunda, det kluckar så konstigt ur den på något sätt.
– I den här har jag något mycket användbart, säger Tore Hedin och öppnar väskan.
Ur portföljen tar han fram en liten yxa. Han lägger den på bordet.
– Det är ingen klyvyxa som du ser, Svante, det är min allt-i-allo-yxa. En sån behöver man ofta. Jag lånar normalt inte ut den men för dig tänker jag göra ett undantag. ”
ur Svante Körner: ”En sån härlig aptit!”
Köp boken här
Kan man printa ut innehållet i Tjörnarpsbloggen för att visa dem som inte har egen dator?
Den frågan har vi fått flera gånger. Svaret är tyvärr: Nej, resultatet blir inte läsbart.
Tjörnarpsbloggen vill ändå försöka tillmötesgå alla läsare och inför nu en begränsad service: Alla inlägg om historia av Hans Ivar Svensson kommer hädanefter att sparas i en speciell pdf-fil, som uppdateras kontinuerligt. Länken kommer att ligga här på startsidan, intill ”arkiv”. Pdf:et kan man printa ut i så många ex man behagar – att ge bort, sätta in i samlingspärm eller, varför inte, tapetsera hallen med? Det är fritt fram, med begränsningen att det inte får återpubliceras utan medgivande av Hans Ivar, som har upphovsrätt till texterna.
Det är alltså Hans Ivar Svensson, vår eminente historieredaktör, som på detta sätt vill göra sitt både breda och djupa kunnande om Tjörnarpshistorien tillgängligt för så många som möjligt. Hade våra bloggredaktörer haft någon lön så skulle Hans Ivar härmed fått löneförhöjning. Vi tror han nöjer sig med glädjen att få bredda bloggosfären över tid och rum.
Den som, papper förutan, redan nu vill se Hans Ivars alla inlägg i ett svep, kan klicka här. (En sådan länk finns f ö för varje författare, i foten under varje artikel.)
/cc
|
|
Bloggstatistik 0803-0901: 14.550
|
Nils Nilsson har fyllt 90 år och firade sin födelsedag med ett välbesökt gästabud på NTO-lokalen i Sösdala. Nils Nilsson är välkänd inte bara i Tjörnarp utan i hela Höörs Kommun och utanför kommunen. 
Senaste kommentarer