|
|
 Nils Nilsson har fyllt 90 år och firade sin födelsedag med ett välbesökt gästabud på NTO-lokalen i Sösdala. Nils Nilsson är välkänd inte bara i Tjörnarp utan i hela Höörs Kommun och utanför kommunen.
För några år sedan erhöll han Höörs Kulturpris för sina insatser och forskning i nom arkeologi och biologi. Nils stora intresse har varit forntidskunskap och växter både i naturen och i hans välodlade trädgård. Flera av de historiska artiklarna i Sockengillets utgivna böcker har Nils Nilsson som författare.
Nils Nilssons popularitet visades vid födelsedagsfirandet på NTO-lokalen. Merparten av släkten: Syster, 7 syskonbarn och 18 syskonbarnbarn hade samlats och framförde en hyllningssång på 11 verser, som omfattade allt som ”Morbror Nisse” genomfört, t.ex vers 6 som lyder:
En kulturperson utav rika mått – Slitit både med stort som smått – Tegelbruket fick bestå – Brydestuan likaså – Rätt Nisse fick fint pris – Hembygdsvän på alla vis.
Många vänner från Sockengillet, Höörs Församling och NTO deltog också i firandet. Nils Nilsson är fortfarande aktiv trots sina 90 år. Dagen efter gästabudet blev det kanotpaddling med syskonbarnen, nästa dag arkeologi-utgrävning och därefter en tur till fjällen i norra Sverige. Vi önskar Nisse Nilsson lycka till på färden.
 Av släkten fick Nils en fåtölj. Att sitta skönt i - när han får tid.
 TRÄDEN finns i parken intill Incendi Glashytta i Höör (vid Kulturhuset Anders).
GLASET blåses av Helena Dunér och Espen Jensen och görs speciellt för denna performance.
EROTISKA RYSARE är muntliga berättelser av Christina Claesson, som samlat nya pärlor i samlingen som sträcker sig tillbaka till den första föreställningen av Väggarna viskar på Glimmingehus 2000. Några uppstod under somrarna på Hovdala slott 2002-04. Och flera nya har tillkommit, bl a inspirerade av det nya samarbetet med glaskonstnärerna.
TRÄDKLÄTTRING ingår förstås eftersom träden för Christina inte bara är metaforer utan högst påtaglig realitet – hon sover i trädtopparna för att komma dem riktigt nära och fångar så många drömmar hon kan ur kronans själsliga fotosyntes.
IS fryses i olika formationer med hjälp av glasskålar som tillverkas i hyttan, och konstellationen av is och glas utgör den hisnande, vackra och farliga dekoren i trädföreställningen. Glaset kommer att balanseras av den smältande isen -och vad sker när den dödliga passionens hetta får isen att ge vika?
MUSIK till allt detta framföres på SÅG av Espen Jensen. Sågen som kan sägas vara det mest hotfulla musikinstrument ett träd kan uppleva – men kanske också därför det allra skönaste?
PICKNICK välkomnas – Incendi tillhandahåller grill.
Erotiska Rysare ges kl 21 och är barnförbjudna.
Berättelser om träd och trädklättring är däremot för hela familjen och ges kl 17.
13, 14, 15 augusti, samtidigt som Höörs marknad pågår i andra delar av staden.
Boka på 0413-21055 eller kontakt@incendi.se
Läs artikel i Skånska Dagbladet här. Och Lokaltidningen här.
 Invid de blivande stationstorget i Tjörnarp har stått en väldig stubbe efter ett gammalt alm-träd. Här var avsikten att en staty, till minnet av den välkände Tjörnarpsprofilen Gustav Andersson, skulle växa fram. När arbetet påbörjades – se bilden – så konstaterades att sprickorna i trädet omöjliggjorde ett fortsatt konstnärligt arbete.
Men, bliven icke besvikna, ordföranden i Sockengillet, Bertil Jönsson, har lovat att konstnären kommer att genomföra arbetet, men baserat på en ekstock. Sålunda kommer en färdig staty av Gustav att finnas på plats på stubben senare under sommaren.
 foto: Christina Claesson Här öppnar sig en ny undergren av trädklättringssporten: att klättra neråt i stället för uppåt, och på insidan i stället för utsidan. Jag har länge haft fantasier om att det skulle finnas katakomber under Kyrkbyn och här öppnar sig nu möjligheten att undersöka saken. Men ska nog vänta tills det torkat upp lite så man inte drunknar…
I Hans-Ivars tidigare inlägg om Alfred Johansson och Alfredabacken, så nämns också sonen Oskar Alfredsson. Oskar var en mycket omtyckt lantbrukare i Gunnarp, som med hästen Amalia och en bolstervagn utförde alla sorters körslor (transporter) för Tjörnarpsborna.
Ena dagen forslade han småskollärarinnans orgel till prästabonastället, när där ordnades tillfällig undervisning under småskolans reparation. Nästa dag körde han hem spillved som fina damen Selma Thorill samlat i Bokskogen. En annan dag levererade han ett lass gödsel till någons trädgård, allt i samma bolstervagn. För dessa små körslor fick Oskar någon enstaka krona.
Men en gång tjänade Oskar en betydande extraslant på ett märkligt sätt. Oskar hade en länge tid retat sig på att några grenar växte ut över vägen till hans gård och grenarna rev av höet från hans hölass. Oskar bad ägaren till skogen att såga av de värsta grenarna, men denne nekade till detta. Oskar tog då saken i egna händer och sågade av grenarna. Ägaren till skogen anmälde Oskar till polisen.
 Oskar Alfredsson gjorde en bra "affär". Oskar blev då åtalad och stämd inför tinget, som var Västra Göinges Häradsrätt i Hässleholm. Häradsrätten reste till Tjörnarp och höll förättning på platsen för det påstådda brottet, som troligen rubricerades som egenmäktigt förfarande. Domstolen dömde Oskar till böter. Tjörnarpsborna, som verkligen uppskattade Oskars tjänstvillighet och körslor med Amalia, samlade ihop pengar till böterna. Det insamlade beloppet översteg ”med råge” bötesbeloppet, enligt Oskar, som tyckte att han gjort en av sina bästa affärer rent ekonomiskt.
Min broder Bengt och jag, som bodde på gamla telefonstationen, där Oskar ofta körde förbi, passade på att få åka hästskjuts med Oskar och hans häst Amalia, som var en vacker skimmel med kuperad ”rumpa”. Vi åkte då efter Amalia i fullt trav vägen ned mot idrottsplatsen och mot Oscars ställe. Det var nedförsbacke och sanden yrde från vägen och hästens hovar. Oskar hade diktat en sång och han sjöng högljutt under färden för sin häst Amalia och för oss:
Tjo Amalia väck, väck, väck
Med dina skinkor och späck, späck, späck
Sen får du dansa hur du vill
Vill du så tar vi en polka till
Amalia är krubbebitare, men jag fann på råd, berättade Oskar en gång.
Hur då, frågade vi?
Jo, jag tog ett fårskinn och spikade det på foder-krubban med ullen uppåt!!
Hjälpte det?
Nej, Amalia åt upp skinnet och fortsatte att bita i krubban.
 Granen på bilden är nu 31 meter hög och omkretsen är jämnt 3 meter i brösthöjd. Den är svår att fotografera i helfigur. På 1930-talet var den redan ett stort träd med grova grenar. Det stod ensamt bland enar, ljung och smågranar. Några meter upp låg det brädor. Granen var ett naturligt jakttorn vid älgjakt. En av brädorna står ännu lutad mot stammen
I granen brukade den skicklige jägaren Gunnar Nilsson sitta på pass.
Gunnar var född 1893 och äldste son på en gård i Torup. Men bonde blev han inte. Han och hans bror Bernt skaffade lastbil och gjorde körslor åt folket i Tjörnarp. Så kom man på att lastbilsflaket kunde användas för utflykter. Man satte dit bänkar och spände en tältduk över. (Hastigheten var måttlig på den tiden). Nästa steg var ett busskarosseri som hängde i taket i lastbilsgaraget och vid behov hissades ner över lastbilschassiet och gjorde det till en buss. Senare blev det riktiga bussar. Utvecklingen fortsatte. Sonen Stig tog över. Numera är det Gunnar Nilssons barnbarn som driver familjeföretaget Tjörnarpsbuss. Se i övrigt www.tjornarpsbuss.se Klicka på Information/Historia.
Men Gunnar Nilsson hann med annat. Han och Bernt drev bränntorvsfabrikation på ett par torvmossar åren före, under och närmast efter kriget 1939-45.
I mitten av 30-talet startade bröderna en pälsdjurfarm. Det var vid de gamla fiskedammarna i dalen väster om järnvägen litet norr om den nya vägen mot kyrkbyn. Skälet sägs ha varit att deras gamle fader Olof hade slutat som lantbrukare och önskade sysselsättning. Djuren var sumpbäver som gav pälsverket Nutria. Men Olof avled dessvärre rätt snart och farmen blev inte långvarig.
Gunnar Nilsson var med modernt språk en ”entreprenör”. Själv skulle han undrat över denna beteckning. På hans tid tänkte man då närmast på en rörledningsentreprenör eller liknande. Men en duktig och lyckosam företagare var det han var.
”Gunnar Nilssons gran” kan besökas. Men marken på väg dit är risig efter en lärkgallring. Promenad där ger därför extra motion.
 Ett gammalt sjukt träd bör få dö i fred – långsamt. Vissna och ruttna efter hand. Tappa grenar. Falla ihop. Till slut bli till mull. Allt till nytta för ett stort antal fåglar, insekter och växter. Grov död ved är naturvård.
Men de flesta träd skall binda kolsyra under en vital tillväxt och sedan bli till byggmaterial, energi, industriråvaror m m och bidra till att behovet av olja och kol minskar. Skogsproduktion är också naturvård.
En stor gammal bok vid Kyrkvägen var rötangripen. För cirka en vecka sedan brakade en stor gren ner på tomten till ett hus intill. Förskräckelsen blev stor. Modern teknik måste nu få påverka trädets fortsatta öde.
 En lastbil med en lång kranarm anlände. I kranspetsen satt ett sågsvärd och en grip. Föraren styrde allt med en låda på magen. Gren för gren togs av, lyftes över Kyrkvägen, över en teleledning och in i skogen på andra sidan. Efter 7½ timma återstod en praktfull högstubbe.
 Högstubben kommer säkert att leva ett slag och slå nya gröna skott. Men efterhand kommer den att ruttna bort. Under tiden kommer hackspettar, skalbaggar, mossor, svampar och många andra arter att ha glädje av den.
Men grenarna på andra sidan Kyrkvägen är redan ”på andra sidan”.
Man kan köpa färdiga tryffelplantor från plantskolor i Frankrike eller Italien. Det är alltså små plantor av ek eller hassel. De är då ett år gamla och har drivits upp i strikt steril laboratoriemiljö, för att utesluta konkurrerande sporer.
Tryffelmyceliet är certifierat innan plantan sänds iväg. Man kan se det i mikroskop.
Man klipper av några av de tunnaste rötterna från plantan.
Så här ser myceliet ut i mikroskop:
De mörka knopparna är tryffelmyceliet. Det ljusa gula är rottråden från (i det här fallet) en ekplanta. Bilderna är tagna genom ett mikroskop vid en tryffelkurs i Tjörnarp i maj 2007. Kursen hölls av Christina Wedén, Sveriges främsta tryffelkännare, som doktorerat på tryffel på Uppsala universitet.
Man kan naturligtvis prova att okulera själv. Det lär inte vara lätt eftersom vår omgivning vimlar av miljontals konkurrerande sporer. Till och med i kranvattnet finns det sporer.
Att få ekollon att gro är inte så svårt. I odlingssubstratet blandar man sedan ner lite mos från en mogen tryffel man kört i mixer. Men sedan gäller det att hålla plantan fri från invasion av andra sporer. Efter ett år bör det gå att se tryffelmyceliet i mikroskop. Därefter kan plantan sättas ut i sin optimala växtmiljö.
Tryffel går att odla. Det blir exakt samma sorts tryffel som den vilda, bara med den skillnaden att man har träden samlade och kan skydda dem mot vildsvin och andra djur. Det blir naturligtvis också enklare att skörda.
Den tryffel som odlas i Sverige (fr a på Gotland, sedan 7 år tillbaka) är den svarta tryffeln, tuber aestivum.
Man bör ha ett stycke mark som är mager och kalkrik. PH-värdet ska vara över 7. Man kan kalka upp för att kompensera för kalkbrist. Marken ska vara väldränerad. Finns det bökande vildsvin eller annat vilt som äter plantor måste man hägna.
Så här såg tryffelodlingen ut i Tjörnarp i höstas. Plantorna är 2 år gamla.
 Tryffeln växer på de finaste rottrådarna av fr a ek och hassel. Det är möjligt att även andra trädsorter kan härbärgera myceliet. Tryffelodling är en ung vetenskap och experiment pågår även med bl a tall.
Man brukar plantera varann rad ek och varannan rad hassel. Hassel växer lågt och brett och mognar lite tidigare. Eken växer mer på höjden.
Tryffeln växer i symbios med trädet och har som uppgift att skaffa den näring som trädet inte själv lyckas tillgodogöra sig. Man ska alltså inte gödsla – då förstör man själva livsuppgiften för tryffeln.
Under tillväxtperioden ska man hålla ogräsfritt runt plantorna. Är det extrem torka kan man behöva vattna.
Det tar mellan 5 och 7 år innan man kan börja skörda. Sedan ger träden, under de rätta omständigheterna, skörd av tryffel så länge de lever.
Tryffelprojektet i Tjörnarp har nu pågått i 2 år och det har hänt en hel del.  Över 300 tryffelträd (ek och hassel med tryffelmycelie på rötterna) står och gror på lite skilda håll runt Tjörnarp. 4 tryffelhundar, lagotto romagnolo, utbildas kontinuerligt och är nu, vid 1,5 års ålder, riktigt skickliga på att nosa upp tryffel. Många Tjörnarpsbor har i olika sammanhang fått utvidga sina smaklökars omfång genom att smaka på tryffel. På Justinas kan man köpa en del importerade tryffelvaror.
Vad svarar man då på frågan om det finns tryffel i Tjörnarp?
-Ja det finns tryffel i olika former i Tjörnarp: inköpt från Gotland, på burk från Italien, och på tillväxt i odlad form under marken.
-Vild tryffel, däremot, har man inte hittat i Tjörnarp. Och det är osannolikt att det finns någon eftersom pH-värdet i jorden är för lågt här. För att tryffel ska växa krävs pH över 7, och det kan man åstadkomma i en odling genom att kalka upp marken.
Men att vild tryffel växer på andra håll i Skåne är mycket troligt.
Den tryffel det kanvara fråga om är tuber aestivum, den s k svarta tryffeln som också kallas ” Bourgognetryffel”. Det är den man har funnit på Gotland och senast även på Öland. Den gotländska svarta tryffeln har vid blindtest visat sig ha precis samma höga kvalitet som den franska. Den växer på mager kalkrik mark, i symbios med ek eller hassel. Vinterklimatet bör vara milt, för mognande tryffel tål inte tjäle.
Skånes jordmån, flora och klimat borde, på sina ställen, ge samma goda förutsättningar för tryffel som på Gotland och Öland.
Var ska man då leta?
- På kalkrik mark
- där det växer ek och hassel
- som är mager och ogödslad
- och väl dränerad.
Och hur letar man?
Med hund. Mer om det följer.
↑ Grab this Headline Animator
 -Jaha och var ska man kissa nu då?
Nu har de hållit på dag och natt i flera veckor. Det knakar och brakar. I början gick vi ut för att se vad som hände i Kyrkskogen. Nu ligger vi inne med bomull i öronen och kniper ihop ögonen.
En morgon vaknade vi och fick till och med för oss att det var jordskalv. Nä det var visst bara virkestransporten som tuschade vårt staket. Men porslinet klirrade på diskbänken.
Tjörnarpsbloggen försöker tänka positivt. Det blir ljust och bra för de träd som står kvar, säger vi oss. Vårgrönskan lägger förband på såren. Vi vill även tro att skogshuggarna vet vad de säger när de lovar att vägen ska återställas i ursprungligt skick.
Det fanns en gång ett litet vackert torg vid Tjörnarps Järnvägsstation. Torgets centrum bestod av en rektangulär gräsmatta med en omgivande rabatt av väldoftande röda rosor. Rabatten sköttes av trädgårdsmästaren Johan Eliasson och på senare tid av Tjörnarps ”allt i allo” skomakarmästaren Sigge Herrlin på uppdrag av Tjörnarps Försköningsförening, som var föregångare till Sockengillet.
 Runt torget fanns viktiga byggnader, Brandstationen i Norr, Järnvägsstationen i Väster, Poststationen i Söder och Olof Ohlssons Speceriaffär samt Bernt Nilssons Taxi i Öster. Bensinstationer fanns både vid Olof Ohlssons (Esso) och vid Bernt Nilssons (Shell). Vid järnvägsstationen växte stora almträd och en av dessa almar står fortfarande kvar. I denna alm brukade Sockengillet sätta upp sin julbelysning, men almen är sjuk och döende, och julbelysningen finns nu vid busshållplatsen i två mindre träd.
Idyllen är borta liksom järnvägs- och brandstationen.  En gigantisk TV/radio-mast står nu på torget omgiven av två baracker och en husvagn för det tekniska underhållet av mast och järnväg. Dessutom finns MERABs återvinningssation med 5 containrar på den plats där brandstationen låg.
Glädjande nog kommer Höörs Kommun att ”renovera” torget, vilket utlovades vid politikermöte i Tjörnarp i september. Man presenterade en skiss som ganska väl överensstämde med Sockengillets och Tjörnarpsbornas önskemål, bl.a skulle återvinningsstationen flyttas till lastkajen. På kommunens informationsmöte den 21 november i år, berättade stadsarkitekten och chefen tekniska förvaltningen att planerad uppsnyggning av torget måste anstå tills nästa år, då man också skall planera för det kommande tågstoppet med byggande av perronger, p-platser etc. Återvinningsstationen bör då flyttas till en helt annan lämpligare plats. Så kanske vi får – om inte en idyll – så ett uppsnyggat torg tillbaka.
1. Ja – man ser tegelugnen
2. Nej – man ser inte Finjasjön
3. Nej – man ser inte till Kristianstad
4. Nej – man ser inte Turning Torso
5. Ja – man ser Hörbymasten
6. Ja – man såg (i alla fall i lördags) Lasse Rydbergs gamla traktor
7. 0 – inga kyrkor syntes där
Nu vidtar juryns ansvarstyngda arbete med att rätta svaren och kora vinnaren. Om flera personer har samma antal rätta svar kommer lottdragning att avgöra vem som blir vinnare. Detta högtidliga förfarande kommer att äga rum på Tjörnarpsföretagarnas möte om VATTEN på onsdag 3 september kl 19. Plats: Tjällaren.. Se mer om detta i separat post.
Men redan nu kan ni applådera de som sponsrade hela arrangemanget: Ljusningen som skänker förstapriset: videotelefonen. Relek som ordnade webkameran och sändningen. Justinas som bistod med partytält. Tjörnarpsföretagarna med Tryffelprojektet som rörde ihop tryffelsmöret och grillade korven. Och så naturligtvis Tjörnarpsbloggen som riggade repen och Christina Claesson som riskerade liv, lem och förstånd för att fånga utsikten.
Tjörnarpsbloggen är lokaltidningen som inte bara gräver djupt utan dessutom klättrar högt. Räkna ut den vertikala spännvidden på den bloggen!
1. Kan man se tegelugnen från granen?
 Strax höger om mitten av bilden syns en liten röd fläck. Det är tegelugnen. Det ljusa till höger är taket på Justinas. I fjärran syns Linderödsåsen.
Fråga 1: Ja – man kan se tegelugnen.
2 Kan man se Finjasjön?
 Norrut på östsidan av stammen ser det ut så här. Ingen Finjasjö…
 På västsidan om stammen ser det först ut så här:
 …och längre norrut så här. Finjasjön ligger gömd nere i det omgivande landskapet.
Fråga 2: Nej – man ser inte Finjasjön.
3 Kan man se sjukhuset i Kristianstad från granen?
Svar: Nej. Man ser till Linderödsåsen men inte bortom den.
4. Kan man se Turning torso i Malmö från granen?
 Utsikten sydsydväst ser ut så här. Norrgaveln på Tägils stall. Därbakom är dammen. Bakom trädtopparna ligger Tjörnarpssjön och där bortom ligger Malmö. Men man kan inte se över trädtopparna ner på land.
Fråga 4: Nej, man kan inte se Turning Torso.
5. Kan man se Hörbymasten?
Ja, jag såg Hörbymasten, men fick tyvärr ingen bild på den.
6. Kan man se Lasse Rydbergs gamla traktor från granens topp?
Ja! Men jag erkänner att jag glömde plåta den.
7. Hur många kyrkor kan man se från granen? (Nämn vilka.)
Jag kunde inte se en enda, vare sig med kikare eller kamera. Det är möjligt att en annan person, med större lokalkännedom, kraftigare kikare och bättre kamera kunde ha upptäckt någon. Men tills den kombinationen bestiger granen måste svaret få bli: Nej.
Hela rätta lösningen på frågesporten är alltså:
1. Ja
2. Nej
3. Nej
4. Nej
5. Ja
6. Ja
7. 0
 Det tog längre tid än väntat att komma till toppen. Så är det ofta när man intar ett ”vilt träd” – som de kallas första gången man klättrar i det. På Hilmas gran sitter grenarna tätt, vilket är en fördel för det finns något att klättra på. Men också en nackdel när det gör det svårframkomligt.
Utsikten fick jag kika på genom små hål i grenverket. Det var hisnande ändå. Här är utsikten österåt, i kvällssolen ser man trädets skugga falla ovanpå skogen där nere. Tänka sig…
Från Ella-hållet kommer Sven Gunnar i traktorn.
Nere i Martas och Lasses kvällsskuggiga trädgård står ett troget gänget och vinkar.
Ett tätt grenverk som i Hilmas gran måste man plöja sig upp igenom bit för bit. Man kan inte kasta upp förankringen utifrån. Först när mörkret började falla vände jag neråt. Då var jag ca 6 meter från själva spetsen och måttbandet stod på 21 m.
Men nu sitter repet i toppen, vägen är röjd och det går hyfsat kvickt att ta sig upp och ner. Så jag sticker upp en gång till i em och tittar lite nogrannare, efter kyrkor och annat som bör dölja sig i vegetationen. Man kan ju inte slarva med observationerna när så många människor slagit vad om utsikten.
Utförligare rapport och fler bilder kommer efterhand.
Imorgon 30/8 blir det sol och klart väder! Nu ska vi kolla utsikt! Kom till Hilmas gran på Ellavägen och se utsikten från marken och trädet samtidigt. Mellan 14 – 17 klättrar Tjörnarpsbloggens äventyrsredaktör upp i trädet så långt det nu går och dokumenterar utsikten därifrån.
 Förutom linor och klättersele behövs: Kikare för att se detaljer i utsikten. Kompass för att veta vad som är var. Ett litet blysänke, att fästa i kastlinan för intern omplacering av repet i trädet. Mobiltelefon för att snacka med dom på marken. Och trådrullen? En obligatorisk nödutrustning: om man skulle tappa rep och allt där upifrån så kan man i alla fall kommunicera med marken. En rulle björntråd (eller ännu hellre tandtråd) kan vevas ner till marken och någon räddande ängel där nere fäster den tunna kastlinan och sedan i den de rep eller andra grejer som man tappat ner. Lättviktig livförsäkring!
På marken kan ni se det hela på storbildsskärm medan ni mumsar på grillad korv, majskolv och knäckemacka med tryffelsmör. För 20 kr deltar man i frågesport om vilken utsikt som ses från granens topp.
Här kommer frågorna som ska besvaras.
1. Kan man se Tegelugnen från granen?
2 Kan man se Finjasjön?
3 Kan man se sjukhuset i Kristianstad från granen?
4. Kan man se Turning torso i Malmö från granen?
5. Kan man se Hörbymasten?
6. Kan man se Lasse Rydbergs gamla traktor från granens topp?
7. Hur många kyrkor kan man se från granen? (Nämn vilka.)
Den rättaste lösningen vinner en videotelefon (värde ca 900 kr). Och tävlingsdeltagandet kostar som sagt 20 kr. Jo, man får lov att köpa flera lotter.
Plats: Hilmas gran på Ellavägen, norr om Tjörnarp mot Sösdala.
Tjörnarpbloggen och Tjörnarpsföretagarna hälsar välkomna!
Tyvärr ösregnar det. Ingen vidare utsikt från trädtoppar då. Inte heller så kul att klättra.
Så vi skjuter på hela arrangemanget UTSIKT TJÖRNARP en vecka. Ny tid:
LÖRDAG 30 AUGUSTI KL 14 – 17
 Hilmas gran blir beklättrad, tävling om vilken utsikt som kan ses från granens topp genomförs, Tjörnarpsföretagarna serverar tryffelsmör på knäcke och grillad masjkolv och korv och solen lyser och allt blir hur trevligt som …
Hilmas gran nickar och ler i regnet. För nu hinner hon växa några cm till!
Om det nästa lördag verkar osäkert med väderleken, titta in här på bloggen så håller vi er uppdaterade.
hälsar Tjörnarpsbloggen och Tjörnarpsföretagarna
Att Hilma inte äger Hilmas gran, står klart. Hon har inte heller planterat den, för det gjordes redan på 1870-talet långt innan Hilma var född. Däremot bodde hon mittemot den i det gula hus där numera Sune och Karin bor. Så långt har vi fakta klara.
Men vem äger idag marken där Hilmas gran står?
Idag mätte Tjörnarpsbloggen granens omkrets. Vid basen är den 355 cm.
Genom Tjörnarp lär vi känna världen, det är vår bestämda åsikt. Men det räcker inte att gå med näsan mot marken och spegla sig i regnpölarna.  Därför har Tjörnarpsbloggen beslutat att klättra upp i den höga granen på Ellavägen, för att se världen från Tjörnarp.
Det sker lördagen den 23 30 augusti kl 14 – 17. Och alla kan vara med och se utsikten! Vi skickar upp klätterredaktören med en webkamera i pannan och så kan den som vill, stå på marken och se vad som sker på väg upp i granen.
Inte nog med det. Om ni försöker gissa i förväg vad som syns från granens topp, då kommer den bäste att vinna en digital videotelefon, som just i dagarna lanseras i Sverige. Den är värd ca 1000 kronor. Det kostar 20 kr att delta i tävlingen så det kan ju löna sig.
Inte nog med det. När vi ändå samlas på Ellavägen så kan vi ju ha lite fest! Det blir servering av bl a kaffe, grillad korv och majkolv och tryffelsmör både på macka och majs.
Inte nog med det. Det blir gratis parkering!
Här kommer frågorna som ska besvaras.
1. Kan man se Tegelugnen från granen?
2 Kan man se Finjasjön?
3 Kan man se sjukhuset i Kristianstad från granen?
4. Kan man se Turning torso i Malmö från granen?
5. Kan man se Hörbymasten?
6. Kan man se Lasse Rydbergs gamla traktor från granens topp?
7. Hur många kyrkor kan man se från granen? (Nämn vilka.)
Den smarte tänker nu, att det där kan man väl ta reda på utan att klättra upp i granen. Ja i så fall, lycka till! Bara du kommer till granen den 23e och fyller i svaren på en tävlingslapp.
Tjörnarpsbloggen har tidigare påstått att denna gran planterades av Tant Anna. Det vill vi nu dementera. Det var HILMA som planterade den när hon var 5 år. Sägs det. Men forskningen fortskrider och sista ordet har nog inte sagts i den frågan än.
Vidare har vi antytt att evenemanget skulle gälla granens höjd. Det struntar vi i. Det finns folk som redan har tagit reda på höjden med hjälp av fega markinstrument. Resultatet förkunnas vid Utsikt Tjörnarp, den 23 augusti 2008.
VÄLKOMNA!
|
|
Bloggstatistik 0803-0901: 14.550
|
Nils Nilsson har fyllt 90 år och firade sin födelsedag med ett välbesökt gästabud på NTO-lokalen i Sösdala. Nils Nilsson är välkänd inte bara i Tjörnarp utan i hela Höörs Kommun och utanför kommunen. 
Senaste kommentarer