Nils Nilsson har fyllt 90 år och firade sin födelsedag med ett välbesökt gästabud på NTO-lokalen i Sösdala. Nils Nilsson är välkänd inte bara i Tjörnarp utan i hela Höörs Kommun och utanför kommunen.
För några år sedan erhöll han Höörs Kulturpris för sina insatser och forskning i nom arkeologi och biologi. Nils stora intresse har varit forntidskunskap och växter både i naturen och i hans välodlade trädgård. Flera av de historiska artiklarna i Sockengillets utgivna böcker har Nils Nilsson som författare.
Nils Nilssons popularitet visades vid födelsedagsfirandet på NTO-lokalen. Merparten av släkten: Syster, 7 syskonbarn och 18 syskonbarnbarn hade samlats och framförde en hyllningssång på 11 verser, som omfattade allt som ”Morbror Nisse” genomfört, t.ex vers 6 som lyder:
En kulturperson utav rika mått – Slitit både med stort som smått – Tegelbruket fick bestå – Brydestuan likaså – Rätt Nisse fick fint pris – Hembygdsvän på alla vis.
Många vänner från Sockengillet, Höörs Församling och NTO deltog också i firandet. Nils Nilsson är fortfarande aktiv trots sina 90 år. Dagen efter gästabudet blev det kanotpaddling med syskonbarnen, nästa dag arkeologi-utgrävning och därefter en tur till fjällen i norra Sverige. Vi önskar Nisse Nilsson lycka till på färden.
Av släkten fick Nils en fåtölj. Att sitta skönt i - när han får tid.
Häromdagen fångade åttaårige Gustav Möllerström från Höör en gös på hela 4,4 kilo i Tjörnarpssjön. Gösen fångades på wobbler och det blev ett mäktigt napp att bärga hem för Gustav. Genom fångsten gick Gustav upp till ledningen i Skånskans sportfisketävling i klassen gädda-gös.
Ordföranden i Tjörnarps Fiskevårdsområdesförening, J-E Swärd berättar att det finns fina förutsättningar för sportfiske i Tjörnarpssjön, särskilt när det gäller gädda/gös. Mot avgift kan man få låna en av Fiskevårdsföreningens båtar, som tecknas i butiken Tjörnarps Blomster, där också fiskekort tillhandahålles. Båt att hyra samt fiskekort finns även i butiken RRJ Thai-mat, Landsvägen 76 i Tjörnarp (invid Thai-vagnen).
Klass 6 på Tjörnarps skola har arbetat med en stor antitobakskampanj under projektet Dizzatobak. Där deltar vi med den här musikvideon. Ni måste rösta på oss! Gör det här. Vi behöver byns röster och gillande för att vinna denna tävling. Snälla hjälp oss att höras!
Vi har även gjort en hemsida med fakta om farorna med tobaksbruk.
I höstas firade vi Tjörnarps skolas 25-årsdag. Det var ett kalas som gick i 1980-talets toner och mode. Vi visade klassfoton från 1984, där en del föräldrar gick att identifiera. De var vänliga och beskrev hur skolan och undervisningen var då, i text till fotona. Vi bakade tårtor, sjöng och hade modevisning samt diverse spex och teater.
Ett digitalt bildspel från detta evenemang finns även att se i entréfönstret till Tjörnarps bibliotek, när biblioteket är öppet.
7 april uppmärksammade vi Världshälsodagen med att fokusera på mental hälsa. Idrottslärare Andreas Malmström och vi andra kollegor har bidragit med olika aktiviteter som fokuserade på mental hälsa. Det passar oss bra med detta tema, då vi är en hälsodiplomerad skola. Titta på reportaget i Skånskan.
Här är några saker som händer under våren:
Mattedag 26 april. Uteaktivitetsdag 5 maj. Vandringsdag 20 maj. Tema vatten den 26 maj i Skånes djurpark för åk 4-6 (ett arrangemang av Sv. kyrkan). 2 juni ska åk 6 hålla i en aktivitetsdag för övriga skolan. 8 juni är det Bolliaden – bollekar för hela skolan på idrottsplatsen. Och fredagen 11 juni säger vi tack för detta läsår.
Tjörnarpsbloggen presenterar en icke regelrätt limerick (den har 4 i stället för 3 takter i rad 1, 2 och 5) men kompenserar för detta med en bild och hoppas på läsarnas och litteraturhistoriens överseende.
/cc
En utsvulten rovfisk i Tjörnarpa sjöö
av bristen på byte var nära att döö
Han börja att leta
Han fann en som meta
Sen slapp han att leva på vatten och bröö
När isen nu äntligen smälter i sjön, gjorde Bastuföreningen igår en märklig iakttagelse ute vid flytbastun. En ny sorts fisk upptäcktes, som ännu inte identifierats. Fiskevårdsföreningen håller som bäst på att undersöka saken.
Vattnet runt flytbastun har hållts öppet under vintern och uppvärmningen från bastun har delvis hjälpt till med detta. Under denna ovanligt långa vinter har syrehalten i sjön minskat och till våren söker sig fisk till den öppna vaken för att undgå att kvävas.
Bastuföreningen stakade sig ut med hjälp av åror. Isen ligger kvar under ett ytskikt av smältvatten så man kunde inte gå. Alldeles intill trappan stack fenorna på den märkliga fisken upp.
-Den höll fast med tänderna i trappstegen, säger Bastuföreningens sekreterare Barbro Adare, men när vi hoppade över till bastuflotten släppte den taget och jag såg att den hade massvis med tänder. Jag blev alldeles stel, men lyckades ändå få fram kameran och ta en bild.
Fisken plaskade runt en stund i ytvattnet vid vaken innan den plötsligt gick till attack mot en av årorna. Inom några få sekunder hade den knäckt den mitt av, varefter den tungt vände om och försvann ner i gösahålet.
Bastuföreningens ordförande Sune Auna visar upp den avbitna åran och tackar sin lyckliga stjärna att han inte promenerade till flytbastun denna dag.
-Tänk om den hade attackerat mina fötter i stället för åran? Jag är säker på att det var en haj.
Fiskevårdsföreningens kassör Arne Borre, som nu studerar fotot av fisken, vill inte uttala sig i förtid.
-Klimatförändringarna påverkar naturligtvis även faunan i sjön, det har vi varit förberedda på länge.
Man hoppas kunna ge klart besked efter påsk, om detta var haj eller ej.
Tjörnarpsbloggen har bokat två ”rutor” i Trollsländeinventeringen. Dvs sammanlagt ett område 5km brett (öst-väst) och 10 km långt (nord-syd) som sträcker sig ungefär från Ella till Göransborg och inkluderar Tjörnarpssjön.
Vi hade inte tänkt behålla det för oss själva utan vill nu bjuda in intresserade Tjörnarpsbor att vara med! Det fina med trollsländespaning är att det måste göras i soligt väder. Vi får kartor och böcker från trollsländeprojektet men måste själva skaffa håvar. Naturligtvis skadar man inte några trollsländor utan fångar dem bara för att kunna fotografera dem. Kan man plåta utan att använda håv – desto bättre.
Är vi många som vill delta finns det yterligare två rutor ”lediga” alldeles öster om dessa, och de inkluderar Häglinge och Karlarp. Hör av er kvickt i så fall, medan rutorna är lediga.
Ni som vill delta i trollsländespaningen, hör av er till Tjörnarpsbloggen! Säsongen är snart slut för detta året.
Tjörnarpsbloggen ser fram emot att kunna visa fina trollsländebilder framöver.
Projektet Trollsländor i Skåne ska under fem år inventera hela trollsländefaunan i Skåne. De behöver frivilliga. Man kan boka en 5 x 5 km stor ruta av Skåne och man åtar sig att rapportera fynd en gång i juni, en gång i juli och en gång i augusti. Men man har 5 år på sig.
Man får utbildning och hjälp av projektet.
Titta dig omkring och se om du vill spana i:
1.brunvattensjöar omgivna av gungfly
2. Näringsfattiga klarvattensjöar
3. Medelnäringsrika‐näringsrika, vegetationsrika sjöar och dammar
4. Nyskapade ”störda” vatten
5. Vegetationsrika kärr
6. Snabbrinnande vatten i skogsmiljö
7. Långsamt rinnande vatten i jordbruksmiljö
Intresserad? Det finns rutor lediga runt Tjörnarp. Tjörnarpsbloggen har bokat en och ska nu skaffa en trollsländehåv.
Vid Tjörnarpssjöns Fiskevårdsområdes årsmöte 2009 beslutades att nätfiske inte längre är tillåtet i Tjörnarpssjön.
Sista nätfisket i Tjörnarpssjön.
Ovetande om det kommande beslutet inhandlades det för fiske nödvändiga fiskekortet samt gästkort, eftersom det väntades besök från Japan av fiskeintresserad student.
Nätet lades ut och påföljande dag vittjades det av förväntansfulla fiskare. En gös på 1,5 kg och en aborre på 0,7 kg hade fastnat i nätet.
Några dagar senare kom nätförbudet, så nu är det fiske med kast- eller metspö som gäller.
På måndagseftermiddagen den 30 mars 2009 kallades Brandkåren till Tjörnarps badplats. Omklädnadspaviljongen stod i ljusan låga och rökmolnen syntes över samhället. Polis kom också till platsen och spärrade av området för teknisk undersökning. Tågtrafiken på den närbelägna Stambanan stoppades när branden var som värst.
Paviljongen bestod av omklädnadsrum för herrar och damer, ett kioskutrymme, toalett samt förråd för den tidigare bedrivna simundervisningen. Nästan alltsammans är förstört av branden, liksom flera sektioner av den intilliggande badbryggan.
Det finns ingen indragen elektricitet eller annat, som rimligen kunde föranleda branden. Mycket talar för att branden är anlagd. Vid ett tidigare tillfälle har någon eldat på trägolvet i ett av omklädningsrummen. Branden i toaletten har anlagts i toalettunnan.Tjörnarps badplats är den enda i Höörs Kommun som har en liknande paviljong. I slutet av 1960-talet lät Tjörnarps Försköningsförening bygga paviljongen. FramlidneByggmästaren Albert Olofsson var entreprenör och till sin hjälp hade han Kurt Truedsson, som fortfarande är verksam, bland annat i Tjörnarps Sockengille.
Tjörnarps Sockengille som efterträdde Försköningsföreningen har under många år haft tillsyn till badplatsen efter överenskommelse med Fritidsförvaltningen i Höörs Kommun.
2008 gjordes en genomgripande reparation genom Kommunens försorg, då paviljongen fick nytt tak och delvis nya väggar. Väggarna är nu kolnade rester efter branden.
Många är de Tjörnarpsbor som förknippar sin barndom med fina minnen från Badplatsen, där man lärde sig simma och dyka och där man också dansade kring midsommarstången eller deltog i sjöfesten med kanot-, sim- och roddtävlingar. Nu är idyllen förstörd och vi är många som är väldigt ledsna över att detta har hänt.
Klockan 11 på nyårsafton blir det nyårsdopp i sjön, vid badplatsen. Förra året var det fyra tuffingar som hoppade i. Frivilligt. Innan bastun fanns.
Tjörnarpsbloggen, som själv har drattat genom isen av misstag, vet att man kan överleva vinterbad utan minsta huttring. Men det var säkert adrenalinet som gjorde det.
Vi föreslår därför att nyårsbadarna överrumplar folk på strandpromenad och slänger dom i vattnet. Adrenalinet kommer att få dom att koka. Kanske kan rekordet slås i år och Tjörnarp bli berömt för en ny tradition: överrumplingsdopp på nyår.
Gå nu till badplatsen, gott folk, och ta termos och handduk med för säkerhets skull! Och kamera. Maila bilderna till Tjörnarpsbloggen.
Vattnet i Tjörnarp och världen blir tema för Tjörnarpsföretagarnas nästa möte, onsdag 3 september kl 19.
ALLA ÄR VÄLKOMNA! Christina Claesson kommer att berätta och visa bilder från vattenvandringeni somras, mellan Tjörnarp och Östersjön. Vandringen beskrevs dels på bloggen, dels i Kristianstadsbladet. Men det finns massvis med fina bilder att se och kul anekdoter att höra.
Med på onsdag kommer Johan Forssblad från företaget Regito, som är med och räddar Finjasjön och regelbundet utför vattenanalyser där. Johan deltog 2 dygn i vattenvandringen i somras och vet mycket om skillnaderna mellan sjukt och friskt vatten. Han tar med sig en avancerad vattenprovtagare och demonstrerar.
Det blir Vattensmakprovning! Ta gärna med en liter vatten från kranen hemma, så vi får lite olika sorter att smaka på. Och vill man sedan skölja ur vattensmaken ur munnen så finns möjlighet till det.
Tjornarpsbloggen är först med nyheten: flytbastun ”Vellamo” får på tisdag den 29 augusti besök av en utsänd kommitté från Sveriges Radios finskspråkiga redaktion SISU. Man har utlyst en tävling om Sveriges finaste bastu! (Läs rubriken som heter ”Bästa bastun är en flotte i Skåne”.) Tjörnarps flytbastu ska närstuderas i ett radioreportage.
Tjornarpsbloggen har uppsnappat från hemlig källa att chanserna att imponera på juryn ökar ifall vi kan skaka fram en entusiastisk finländare med bastubadande i generna. Nån som känner nån? Vi föreställer oss att det bör vara en så smutsig som möjligt, så den renande effekten av badet blir helt tydlig. Och en herre, eftersom kommittén består av män och vi inte ska göra dem generade.
Nu har jag färdats med hela Alma å, från början till slut! Och sovit över en natt intill vattnet. Alma är vild! Och vacker! Men vilket jobb för en liten vattendroppe från Tjörnarp att hitta till havet!
Från Laxbro ända fram till Hanaskog är Alma egentligen inte paddelbar. Förutom forsar, lågt vattenstånd och flera kraftverk gör dessutom massvis med nedfallna träd ån mycket svårframkomlig. På 2 dagar hade vi säkert tio lyft upp på land (vi tappade räkningen) och ett oändligt antal horisontala trädklättringar tvärsigenom kronor och över stammar i vattnet.
Foto: Christina Claesson
Jag hade aldrig klarat detta ensam! (det kan nog ingen).
Robin Risotto har fått flytväst och börjar blir erfaren skeppshund. Även om jag i vanliga fall avskyr när man klär ut djur, så kan jag inte annat än tycka han är fruktansvärt söt i sin flytväst, med sjögräs i pälsen. Så proffsig! Där är dessutom ett handtag på ryggen så man kan lyfta honom som en väska. Det fick vi användning för många gånger när det gällde att kvickt komma i eller ur kanoten.
Foto: Christina Claesson
Vilken tur att Johan Forssblad följde med! Förutom erfaren kanotist och duktig fotograf är han dessutom expert på vatten och är en av dem som regelbundet analyserar Finjasjöns vatten.
Foto: Johan Forssblad
Vi vurpade en gång i forsen strax nedan om Laxbro. Hela kanoten full med vatten! Vi öste med mina gummistövlar. Min kamera förstördes nu definitivt (men minneskortet räddade jag) så Johan fick plocka fram sin kamera ur plastpåsen och ta alla bilder därefter. Denna tog han (medan jag stod och öste). Robin var modig och gnällde inte ens fast han huttrade, dyblöt. När man redan är våt, och inte kan bli våtare, då kan man bara skratta. Det är faktiskt rätt kul att vara våt när vattnet är sommarvarmt.
Kanotvagnen som jag köpt på Biltema för 399 kronor fungerade perfekt – när där fanns något vägliknande att köra på. Det gjorde det tyvärr inte alltid.
Foto: Christina Claesson
Det blev mest till att bära för hand. Först ur med all packningen och asa det upp över branterna genom nässlorna.
Foto: Johan Forssblad
Och hoppas på att de fjärrstyrda dammluckorna inte ska öppnas under tiden…
Foto: Johan Forssblad
Så här kan det gå.
Foto: Johan Forssblad
Man tar sig förbi träden, paddlar 25 meter och så ligger där mer. Hade vi inte haft så gott humör så hade vi blivit på dåligt humör!
Foto: Johan Forssblad
Jag sov i min superbekväma ”tree boat” – hängmatta speciellt gjord för att sova högt upp i trädets topp. Med tanke på Robin (som också sov i hängmattan) riggade vi sovplatsen närmare marken. Jag har både myggnät och regnskydd så trots kraftigt regn under natten vaknade vi varma och torra.
Efter totalt 17 timmars effektivt transportjobb genom, över, i och runt vatten så nådde vi på andra dagen broarna mellan Hanaskog och Knislinge.
Foto: Johan Forssblad
Tur jag hade reservmobil med – min ordinarie dog i vattenvurpan vid Laxbro. Nu ringer vi efter Helen som kom och hämtade i bil. En bit längre fram väntar Helge å på att förena sig med Alma. Det ser vi nog på lördag…
I Björkviken fick jag hjälp av Norra Skånes reporter och fotograf att bära kanoten till vattnet. Sen hoppade Robin och jag i och paddlade söderut för att kolla Tormestorpsån från sjövinkel.
Robin har aldrig åkt båt förr, första timmen satt han och spanade på fåglar, sen kröp han ihop och somnade mellan mina fötter.
Med sin flytdyna som huvudkudde…
Trots smhi-prognos om så gott som vindstilla, blåste det upp en del. Kanadensare är inte kul att paddla i motvind, i synnerhet om paddelkompisen sover… Det gungade rejält, vågorna började brytas och somliga stänkte in i kanoten. Det är en jäkla massa vatten i Finjasjön (trots att vattenståndet, 42,4 m ö h, är det lägsta uppmätta på många år). Tillräckligt med vatten kvar att drunkna i… Jag bestämde mig för att paddla över till västra sidan av sjön för att komma i lä för vinden. En lång omväg blev det.
Min kanotguide säger att Almaån är svår att hitta bakom vassen, men att man ska sikta på fågeltornet och strax därbakom går ån. Jag hittade fågeltornet! Då hade jag paddlat oavbrutet i 3 timmar, i motvind. Ån kunde jag inte finna.
Hur liten kan en å vara? Jag hade föreställt mig en kraftfull forsande virvel som i badkaret när vattnet rinner ut. Ingen å nånstans, och så grunt att jag inte en kunde paddla för att söka. Men det stod ju att det skulle vara svårt
Vi hoppade ur kanoten och jag började dra den längs vassen för att hitta en glipa som kunde gömma en å. -HALLÅ ALMA! VAR EEE DUUUU??? ekade ropet över vattnet.
Vilket vatten förresten:
Inget man skulle vilja bada i, långt mindre dricka (inte ens efter mitt keramiska reningsfilter). Ute på sjön var vattnet grönt och grumligt, jag kunde knappt se paddeln när den var nere i vattnet. Stora klumpar som såg ut som grönkålssoppa flöt omkring här och var.
Efter några timmars vadande orkade jag inte leta längre.
-Jag skiter i dig Alma! (Nä det där tar jag tillbaks, det är det så många som gjort redan genom tiderna.) Jag drog upp kanoten vig Fågeltornet och ringde Taxi Hässleholm. Det tog lång tid innan de fattade var jag var.
-Vid Almaån, sa jag.
-Allmänna ån? Vet vi inte var den ligger. Jaså fågeltornet! Varför sa du inte det meddetsamma.
Taxin kom till slut och det visade sig att jag hade kommit helt fel. Jag hade paddlat till Finja kyrkby. Jag hade misstolkat solen och väderstrecken för att jag aldrig kan fatta om sommartid innebär en timme hit eller dit. Alma finns inte alls där utan en bra bit österut. Och fågeltorn finns det tydligen mer än ett (Hör du det, Kanotguiden! Komplettera i guiden!)
Jag åkte taxi tillbaks till min bil som stod vid Björkviken, det kostade 271 kr men det var det värt. Chauffören fick ett halvt ton sand på köpet.
Somnade hemma före 10, har väl aldrig hänt förr. Men glad i sinnet över att Alma trots allt finns någonstans, bara inte där jag var. Idag åker jag tillbaks och snokar rätt på henne.
Idag gick jag från N Mellby till Finjasjön (Björkviken). Det tog 6 timmar. Också denna gång kröp och vadade jag (bitvis).
Bäcken har definitivt blivit en å, som man på sina ställen mycket väl skulle kunna paddla i. Vattnet börjar bli min kompis, ån är min nya gris. Jag snackar med den och vi hälsar på varann:
Här vinkar jag till både ån, dess skugga och min spegelbild. Inne i skogen mitt emellan Mellby och Lunnahöja.
Råbockamöllan efter Sandåkra på vägen mot Hässleholm, intill järnvägsviadukten. Vattnet är klart och sprudlar över en ren stenbotten. Förr var här fullt med fisk och kräftor. När vägen byggdes 1960 rätades ån ut och fisket förstördes. Idag finns här lite öring.
Romersk akvedukt i Tormestorp! Ån har två banor men rinner ohämmat på båda sidor. Ovanför susar bilisterna och ser inget av det vackra därunder. Här kan man paddla vid lite högre vattenstånd.
Finjasjön! Alla attraheras av vatten. När bäcken blivit å, och ån blivit sjö, då slår man sig ner och bara blickar ut. Det finns ingen som slår sig ner med ryggen åt vattnet.
I björkviken ställde jag mig vid busshållplatsen och väntade på 534an. Den körde mig till Tormestorp, sen skulle den in till Hässleholm och vända. Jag satte mig och väntade i 40 minuter, mittemot pizzerian i Tormestorp. Åt den sista nektarinen. Somnade. Sen kom 534an igen och jag åkte tillbaka till N Mellby där jag parkerat bilen vid infotavlan. Chauffören ville inte stanna där. ”Min chef skulle bli jätteförbannad om jag stannade nånstans utanför hållplatserna.” Så jag fick gå nån kilometer till. Vad gör det det, det var en solig dag. Mer synd om chauffören tycker jag.
Jag behöver hjälp med en viktig fråga. I Tjörnarp heter vattendraget ”Möllebäcken”, i Tormestorp heter det ”Tormestorpsån”. Jag har hört sägas att man i Sösdala kallar den för ”Ån”, rätt och slätt. Ja det finns ju bara en så varför ska den ha nåt namn…
Nu undrar jag om det är nån som vet var ”ån” byter namn? Och har den kanske ännu fler namn än dessa?
Och var går, noga räknat, gränsen mellan en ”bäck” och en ”å”?
Nån som vet? Klicka på länken här ovan som det står ”comments” i. Det kommer upp en ruta. Skriv svaret där, klicka iväg!
På torsdag 3/7 vandrar jag etapp 2, med start vid 23an i N Mellby, där bäcken korsar vägen över till östra sidan. Strax före kyrkan.
Jag ställer bilen där.
Jag startar vid 10-snåret och har Björkviken vid Finjasjön som mål. Vandringen går från Mellby genom Lunnahöja, förbi Sandåkrakorset, till Tormestorp, in på Hovdalafältet och ner till Björkviken. Den som vill bjuda på kaffe på vägen ringer /messar 0702-779244 och förhör sig om ankomsttider
Rolf Gustafsson från Tormestorps IF har varit jättebussig och skickat detaljerade orienteringskartor på den sista biten från Sandåkra till sjön. Tack!
Sen tar jag buss 534 tillbaka till bilen.
Det finns plats till fler personer i bilen så du som vill haka på, hör av dig genom länken här ovan som heter ”no comments”. Ta gummistövlar med! Vattnet är vått på sina ställen.
På torsdag publiceras också den första delen i reportageserien om vandringen i Kristianstadsbladet, den skrev jag igår.
Hans Ivar Svensson i Kyrkbyn bidrar med denna intressanta kunskap om Tjörnarpssjön:
Tjörnarpssjön och dess utlopp.
Tjörnarpssjön har två utlopp. Det ena går norrut via Möllebäcken, senare kallad Tormestorpsån, Finjasjön och Almaån ut i Helge å vid Hanaskog. Det andra går österut via Vramsån också till Helge å men med utlopp söder om Hammarsjön. Vilket håll vattnet än rinner så hamnar det alltså i Hanöbukten vid Gropahålet.
Två utlopp från en sjö är ovanligt och egentligen onaturligt. Förr eller senare grundas det ena upp, så att det slutar att fungera. Så är det också med Tjörnarpssjöns utlopp. Numera rinner det knappast något vatten till Korsarödsjön annat än vid mycket högt vattenstånd.
Men Tjörnarpssjön har haft ännu ett utlopp, söderut mot Höör och i detta fall hamnade vattnet slutligen i Skälderviken. Men detta är länge sedan. 10 000 år eller så. Tjörnarps egen geolog Gustav Andersson har konstaterat att det då fanns kvar inlandsis norr och öster om Tjörnarpssjön. Bakom den fanns ”Tjörnarps issjö”, med en vattenyta några meter högre än den nuvarande Tjörnarpsjön. Då fanns utloppet i nuvarande byn Torup i södra delen av Tjörnarps socken och vattnet rann söderut till Ringsjön. Det finns fortfarande isälvsbildningar i Torup.
Sen sjönk ismassorna samman något och ett avlopp öppnade sig österut mot nuvarande Vramsån i olika stadier. Utloppet söderut försvann. Men fortfarande är det så att på en plats i Torup kan man när det regnar leda vattnet i en rännil med foten så att det antingen rinner söderut och så småningom ut i Skälderviken eller till Korsarödssjön och sedan till Hanöbukten.
När utloppet norrut kom till är obekant. Men åtminstone på en karta från 1865 finns kvarnen där den sedan legat.
Sjöns nivå har inte ändrats i högre grad under de senast århundradena. På en karta från 1733 ser sjön ut som nu. Men vid sekelskiftet 1800-1900 uppstod det tvist mellan de bönder som hade åkrar i nivå med sjön och kvarnägaren. Bönderna vill ha ett lågt vattenstånd för att kunna odla åkrarna och kvarnägaren ville spara på vattnet till torkperioder. Man försökte reda ut hur det varit tidigare men hittade inga större skillnader. Tvisten rann ut i sanden. Numera används sedan länge varken dessa åkrar eller kvarnen.
Utformningen av Tjörnarpssjöns avlopp spelade en stor roll för kräftpestens spridning. På 1970 talet kom kräftpesten till Helge ås vattensystem. Flodkräftbeståndet slogs ut. Tjörnarpssjön hotades från två håll. Via Almaån, Finjasjön och Tormestorpsån spred sig pesten upp i Möllebäcken. Men vattenfallet vid kvarnen klarade inte kräftorna och pesten kom inte längre. Samma sak hände i Vramsån. Korsarödssjön och dess utlopp var känd för sina stora kräftor. Dessa dog men pesten spred sig inte vidare upp i Tjörnarpssjön.
I över 20 år kunde Tjörnarpssjön sedan fortfarande vara en sjö med ett fantastiskt flodkräftfiske. Alla trodde väl då att detta skulle bestå. Men på 90-talet kom i alla fall katastrofen. Pesten tog hela flodkräftbeståndet. Tyvärr har vattenkvaliteten synbart försämrats sedan kräftbeståndet dött ut. Men ett nytt signalkräftbestånd lär vara på gång.
Senaste kommentarer