Träna tryffelsök

Marken har mjuknat igen. Nu går det åter att träna tryffelsök.

Någon tryffel finns förstås inte den här årstiden – även om det vore så att den växte här. Så vad gör en stackars tryffelhund som inte vill bli ringrostig? Man får hitta surrogat.

tryffelstafett0405002Jag lägger små bitar av hundgodis i en liten burk och droppar på tryffelolja. Robin gillar ost, så det är vad jag oftast tar. En hård sort som inte kladdar. Han älskar också torkad lever, som jag själv lagar till och förvarar i små plastpåsar i frysen.

Godiset får ligga över natten i tryffeloljan.

På promenaden tar jag med mig markeringspinnarna. Det är vanliga kinesiska ätpinnar som jag målat i änden, för att lättare se dem i skogen. Jag har dem i två olika färger.

Jag har också tryffeljärnet med mig. I Italien tillverkas de mest utsökta tryffeljärn i olika former och material, mer eller mindre utsmyckade. I brist på sådana duger det bra med ett vanligt maskrosjärn.

Det kan tyckas fånigt att ta tryffeljärn med ut när man vet att det ändå inte finns nån tryffel. Men lagotto-hundar är vanedjur. De vill ha ritualer. Det är bra att ha med sig ett redskap som förknippas enbart med tryffelsök och inget annat. Det blir en inlärd signal för hunden vad det är som gäller och hjälper den att fokusera på uppgiften. Många använder i stället ett speciellt halsband, eller ett band om halsen, för att skapa en sådan signal.

Man ska förstås gräva ner godbitarna så att hunden inte ser det. Antingen passar man på medan hunden springer före. Eller så tar man en promenad utan hund, en stund innan.

Jag brukar gräva ner tryffelgodiset nära ett träd. Så sätter jag markeringspinnen på andra sidan om tryffeln. Då vet jag att tryffeln ligger mitt emellan trädet och pinnen.  Det är inte bra att ställa pinnen precis intill, då lär sig hunden kanske att söka vid pinnen i stället för där doften ger honom signal.

Men luktar inte  hunden  pinnarna? Mina händer på dem och även doftämnen från tryffeloljan? Jo det kan den göra. Men för att avleda hunden från att söka pinnar i stället tryffel, så har jag pinnar i två olika färger. Den ena färgen får bli dummies, dvs blindpinnar som inte markerar någon tryffel. Det är bara jag som vet vilka de är för hunden ser inte skillnad på färgerna.

Jag gräver ner godbitarna på olika djup beroende på hur svårt jag vill göra det. I början ligger de alldeles i ytan, kanske med bara några löv över. Efter hand som hunden blir säkrare gräver jag djupare.

Tryffeln, eller tryffelsurrogatet, får ligga minst en halvtimme. Ibland blir de liggande till nästa dag. Går man en långpromenad kan man gräva ner på vägen bort och söka på hemvägen.

I första omgången gäller det att lära hunden att hitta tryffeln. När han gör det får han belöning från min ficka. Efter hand gäller det sedan även att lära hunden hur den ska markera sitt fynd. Kanske genom att skälla, eller bara sitta ner och gläfsa. Kanske vill man lära hunden att gräva, men det ska i så fall vara under övervakning för tryffeln ska ju inte skadas.

En sak måste hunden absolut lära sig – att inte äta upp tryffeln.

Om ni nu hittar enstaka kinesiska ätpinnar stående i terrängen – låt dem stå kvar. Då är det vi som har missat den tryffeln och vi kommer tillbaks imorgon och tar den. Har ni en hund som går fram och börjar flåsa och gräva runt pinnen – grattis! Då har ni en hund med tryffeltycke och det är bara att sätta igång med finslipningen.

Tryffelhundar

Tryffel växer under jorden, ibland alldeles i ytan, ibland flera dm ner. Endast när den är mogen avger den sin karaktäristiska doft. Det är då, och endast då, den kan skördas. Det görs med hjälp av hundar (även om det finns människor som har så känsligt väderkorn att de ibland kan känna doften av mogen tryffel under markytan).

Man ska inte ge sig till att gräva med redskap. Dels förstör man de fina rottrådar som tryffeln växer på. Dels mognar tryfflarna i olika omgångar på samma träd. Väl upptagen ovan jord avbryts mognadsprocessen, så att skörda omogen tryffel är en dålig idé.

barry-graver-degeberga-811-7336281

De flesta hundraser kan tränas att bli tryffelhundar. Viktiga egenskaper är uthållighet, god kommunikation med föraren och låg jaktinstinkt. Vallhundar och sökhundar som labrador och schäfer används ofta. Sveriges främsta tryffelforskare, Christina Wedén, har två springer spaniels.

4valpar071202054

Den italienska vattenapportören lagotto romagnolo är en gammal ras  som sedan 150 år avlats speciellt för att söka tryffel. Även bland dem varierar förmågan och det finns enstaka lagotto som inte är ett dugg intresserade av tryffel. Förr användes lagotton som vattenapportör och till jakt på sjöfågel i deltaområdena i Nordöstra Italien. När utdikningarna för att stoppa malarian tog vid blev hundarna arbetslösa och rasen omskolades till att söka den värdefulla tryffelsvampen. Först 1995 kom de första exemplaren av lagotto till Sverige.

Lagotton ser ut som ett slags vildpudel. De är smidiga och viga. De är vita, bruna, grå eller aprikosfärgade, men aldrig svarta. De kan vara enfärgade eller fläckiga. De fäller inget hår, utan måste i stället klippas regelbundet. Lagotton har fantastiskt väderkorn och stor arbetsförmåga. De är rustika, envisa och mycket lättlärda (lär sig bus lika snabbt som annat).

De fyra lagotto som ingår i Tjörnarps tryffelprojekt kommer alla från samma uppfödare, Risung på Gotland. Barry, Calle och Cerce är helsyskon. Robin är en vecka yngre och kommer från en annan kull. På Risungs gård har de också fått sin grundträning i tryffelsök, och från Risung köper vi den tryffel som vi använder vid träningen.

Den som är intresserad av lagotto romagnolo kan få veta mer genom Svenska Lagotto Romagnolo-klubben.

Tryffelbloggen

↑ Grab this Headline Animator

Lagotto-utställning

Inofficiell Skånespecial för Lagotto Romagnolo.
Lördagen den 16 maj 2009 på Hässleholmsgården (i Hässleholm).
Domare: Mikael Nilsson, Kudos kennel.
Klasser: Valpklass 6-9 månader, Juniorklass 9-15 månader, Unghundklass 15-24 månader, Öppenklass 24- ,Championklass, Veteranklass.
Avgift: Valpklass och veteranklass 150:- Övriga 200:-.
Använd Svenska Kennelklubbens 3-sidiga anmälningsblankett eller maila till Martin eller Mia (adresserna längre ner på sidan). Anmälan skickas till Martin Nilsson, Vanneberga 2015, 288 34 Vinslöv. Betalningsmottagare: SLRK Bankgiro 5090-6643 skriv ditt namn, hundens registrerings nr. och att det gäller skånespecialen.
Sista anmälning/betalningsdag den 20 april.

Förfrågningar ring Martin Nilsson 044-852 62 eller Mia Nilsson 0703-24 05 77 Eller maila Martin: mamn_4@hotmail.com Mia: mia@krullotott.se

Tävling i tryffelsök

motion-pa-stranden

Att tävla i att leta tryffel med hund är populärt i Italien, men har hittills aldrig gjorts i något annat land. Inte förrän i september 08 då ett par lagotto-hundar från Tjörnarp åkte till Gotland och Sveriges första tryffeltävling i Rute. Det var den gotländska trion Ulla Berglund, Camilla Bäckman och Jane Ekström som arrangerade tävlingen.

Tjörnarps lagottohundar kommer från Ullas och Claes Berglunds kennel Risung så naturligtvis ville de att vi skulle delta. Anita Ejup med Calle och jag med Barry åkte med färjan och anlände mitt i natten till vårt boende på det trevliga Puttersjaus, en gammal gotländsk gård som renoverats till bed & breakfast. Där möttes vi av i runt tal 15 lagottor.

utstallningsringen

Helgen var uppdelad med en inofficiell utställning på lördagen och tryffelhunds-prov på söndagen. Hela arrange-manget gick av stapeln på Risungs gård. Lammstallet hade iord-ningställts för att 36 hundar skulle kunna bedömas av domare Ann-Chatrine ”Ankan” Edoff.

I Juniorklass där våra hundar tävlade kom Barry på andra och Calle på fjärde plats. Efter utställningen var det inte så viktigt längre att hundarna skulle vara rena och vackra, så vi åkte till stranden för att rasta dem. Vilken häftig syn att se en hel dröse lagotto rulla runt i den blöta sanddyngan så det stod härliga till!
Därefter hem för att duscha både hundar och människor där de sistnämnda skulle till Furillen för att avnjuta en gemensam tryffelmiddag. Före kvällens middag bjöd Ann-Chatrine Edoff på en föreläsning kring ämnet utfordring av hundar.

Söndagen inleddes med en genomgång om hur provet skulle genomföras, under ledning av de italienska domarna Ferdinando Bassi och Romano Ravagli. Provet var indelat i två klasser: tävlingsklass och öppen klass. De som ställde upp i tävlingsklass var garvade gotlandshundar med flera tidigare uppgrävda kilon i bagaget. I öppen klass fanns de s k fastlandshundarna där de flesta aldrig ens sett en tryffel.

tryffelmark

Båda klasserna genomfördes likadant där varje hund hade en egen ruta att genomsöka. I denna fanns, förutom den naturligt växande gotländska vilda tryffeln, även fyra nergrävda tryfflar, detta för att alla skulle ha samma möjligheter. Alla i tävlingsklassen blev som väntat godkända tryffelhundar och vann gjorde Roma Tartuffs Cesario, ägd av Agneta Nordström.

Barry och jag ställde upp i öppen klass. Han letade och han hittade, vilket gjorde att han blev godkänd som tryffelhund med omdömet från domare Romano att vi ”borde bo i tryffelland”. Vann i denna klass gjorde Barrys bror, Lidingöboende Pucko, som hittade så mycket som sju tryfflar – men så har också hans matte och husse gård med tryffelmark på Gotland.

Ingela Hecktor

Att klippa lagotto…

…är en konstart i sig. Den 11 maj på förmiddagen håller Tjörnarpsföretagarna / tryffelprojeketet en klippkurs för lagotto romagnolo – hundar. Det kostar 350 kr per hund. Kommer man utan hund kostar det 100 kr. (Man kan räkna med att bli snyggt trimmad kring öronen för det priset…)

Även lagotto-hundar från andra ställen än Tjörnarp är förstås välkomna, men för alla gäller att man måste anmäla sig i förväg. Anmälan och mer info genom ingela.hecktor@gmail.com

Plats: Tjällaren

Arkiv