En av våra läsare, som är uppvuxen i Tjörnarp men inte bor här längre, skickade några bilder och bad Tjörnarpsbloggen om hjälp med identifiering. Det är gamla glasplåtar som någon hittat i ett hus de köpte.
Jag tittade länge. Noterade träskorna, den kasande klänningsfållen, flickans tunga händer – och telefonnumret på bilen: 68. Kvinnans ansikte föreföll mig bekant. Och huset – var har jag sett det?
Jag sände bilderna vidare till Tjörnarps egen levande historiebank Hans Ivar Svensson och fick svar inom en halvtimme:
[...] på http://www.merabilder.se/bilder. Där finns 507 stycken. Vid en hastig genomgång kan man finna bilden med bageribilen som nr 100. Nr 101 är en skolbild från 1925 med Anna Bohlander. Nr 103 skulle kunna vara [...]
Hej.
Jag har ingen kommentar angående personerna på fotot (gick visserligen i samma klass som Marie-Louise Nilsson, barn till Nils Nilsson) men däremot till din fråga angående telefon numret. Nej du har inte ärvt numret, när telefonväxlen lades ner i tjörnarp och det blev 5-siffriga nummer, blev tel.nr. 68 förändrat till 62068. nummer i Tjörnarp som börjar på 69… är ett modernt påfund.
En som bodde på Vita Svan 1960-1961.
Anders Persson (AP)
Om ni vill att Tjörnarpsbloggen ska förmedla era epostadresser till varann, skriv då till info@tjornarpsbloggen.se så skickar jag adresserna. / cc
Tänk vad ett gammalt fotografi kan göra! Det är kanske genom detta man kan hitta sina gamla kompisar o skolkamrater.Hoppas fler hittar bloggen! Och du Liisa, skulle vara roligt att träffa dig!
Hälsning från Kerstin Almqvist(Nilsson)
Jag kom in på Tjörnarpsbloggen och fick då se att min bästis från skoltiden i Tjörnarp,
Kerstin Almqvist( Nilsson) fanns med på bloggen. Jag minns ju många trevliga stunder hos hennes
familj och tänker på det när jag kommer förbi, på väg till kyrkogården. Axel och Edith var beundransvärda som hade så många barn.
Jag minns mest Kerstin, Monica och Håkan.
Hälsningar Liisa Johansson( Ojala)
Gunnel Pettersson tillfogar denna kommentar:
”Monika hette den dotter vars namn saknades i artikeln. I samma klass gick två Monika Nilsson. Filip Johnsson döpte dem till Monika A(nnette) och Monika G(unilla) tror jag de hette.”
Bilden med bagarbilen och familjen Axel och Edit Nilsson är intressant och väcker tankar om den stora kyrkovaktmästarfamiljen, som under många år varit en mycket aktiv del av livet i Kyrkbyn och i hela Tjörnarp. Genom sonen Sven fick jag kontakt med äldsta systern Anna-Greta, som bor i Malmö. Anna-Greta bekräftar att det är hon som sitter i Mor Edits famn och på bilens förarplats sitter hennes bror Tage, som är tre år (född 1924). Alltså bör kortet vara taget 1927,då Anna-Greta (född 1925) var två år. Systern Evy föddes senare samma år som kortet togs 1927. De andra två personerna på bilden förutom föräldrarna var okända för Anna-Greta.
Sven Nilsson, som är den ende som bor i Tjörnarp av de elva syskonen, berättar att efter Vita Svan, där de tre äldsta syskonen föddes, så flyttade familjen till Djupadal vid Tjörnarpsgården. Här föddes Sven (1929), Karl-Erik (1930), Nils (1933)och Asta (1935).
Familjen flyttade 1936 till Kyrkbyn och bodde först en kort tid i ”Lönebostället” (nu Lena Frykmans hus). Man flyttade sedan vidare till det blivande hemmet mittemot Margretetorp, och pappa Axel blev sammma år kyrkovaktmästare. I det nya huset föddes Åke (1937) och ytterligare tre barn, Kerstin, Monika och Håkan på 40-talet.
Kyrkovaktmästaren för Tjörnarps Kyrka, Axel Nilsson var född 1898. När Axel dog 1976 tog sonen Nils över som vaktmästare och när Nils gick bort 1990 övertogs tjänsten av Nils dotter Gunilla. Axel Nilssons fru Edit gick bort 1989 i det närmaste 90 år gammal.
Det finns säkert mycket mer att berätta om Axel Nilsson och hans stora familj med 11 barn, men det överlåter jag till de 32 barnbarnen, av vilka Karl-Eriks dotter Ros-Marie redan har hört av sig i bloggen.
Det här var intressant, jag har fått tips att gå in på Tjörnarpsbloggen av Ros-Marie. Här ser jag då ett foto av min Mor o Far o två av mina äldre syskon. Jag är väldigt intresserad av min hembygd, och jag besöker den ofta, dels för mina föräldrars grav men också för min bror Sven som bor där, och han har visat och talat om mycket som jag inte visste förut.Jag ska också läsa boken om Tjörnarp.Men det där med glasplåtarna, vad är det för något, har aldrig hört talas om det? Och du Göran, vad roligt att du kommer ihåg dina gamla skolkamrater,synd du inte var med på klassträffen i Vannaröd. På tal om fotot den tänkande mannen, så visst måste det vara från Alfreda backe, har gått där så många gånger både till småskolan o när vi skulle hämta mjölk nere i byn.Och på vintern har man slitit upp många kartongbitar i den backen, då fanns det ju inga pulkor.Oj, jag tror jag skulle kunna skriva en hel bok! Men nu längtar jag till sommaren då Sven tar mig ut på nya strövtåg i Tjörnarp.
Hälsningar från
Kerstin Almqvist(fd Nilsson)
Komplettering till tidigare kommentar.
Jag fattade som att det var i det andra huset i kyrkbyn som glasplåtarna hittades.
Det var i huset i kyrkbyn som farmor och farfar bodde när jag var liten och under tiden jag växte upp. Huset ”Vita Svan” som är på fotot har jag gått förbi många gånger
men det var ju många år efter att farmor och farmor med familj flyttat därifrån.
Det finns ytterligare en dotter som heter Asta och en son som heter Åke som var mellansyskon.
Vänliga hälsningar
Ros-Marie Augustsson f.d. Nilsson
Tack för din kommentar Ros-Marie! Vill bara förtydliga, att det var inte i detta huset som glasplåtarna hittades. Jag är fortfarande osäker på var dom dök upp. Men jag anar att svaret kommer här i bloggen inom kort. / cc
Följer Tjörnarpsbloggen med stort intresse! Vad glad jag blev idag när jag fick se ett
foto av farmor Edith och farfar Axel, fastrar och farbröder. Själv är jag dotter till
Karl-Erik som är född 1930. Huset kände jag genast igen men bilen har jag aldrig sett
på foto tidigare. Min faster som inte blev namngiven heter Monica. Hon var näst yngst.
I huset som detta foto tydligen har hittats har jag varit mycket under min uppväxt-tid och tänker på detta varje gång jag åker där förbi. Det var en fin tid då vi samlades alla kusiner med fastrar och farbröder hemma hos farmor Edith och farfar Axel.
Tack för allt trevligt Ni skriver i bloggen!
Vänliga hälsningar
Ros-Marie Augustsson